Vad ska man säga? Jag har lite torka här på bloggen, eller helt enkelt så orkar jag inte skriva. Har för mycket att tänka på, och då försöka skriva ner det är inte lätt. Eller det är det väl, men orkar bara inte.

Men allt rullar väl på här i idre. Har nu börjat på PW, och det går väl ganska bra. Försöka komma in i varmköket häromkvällen, ville slå sönder huvudet mot väggen om man säger så. Jag trivs inte i det varma, känner att jag inte har dom kunskaperna som behövs. Men antar att jag måste lära mig ändå :P

Var även till malung, och träffade pappa här i torsdags och sov över i husvagnen. Det var så skönt att vara med pappa, efter allt som hänt så.. ja, det känns fel att skriva att jag saknat pappa, men jag hoppas att hon förstår mig, och inte blir ledsen av det.

Har även mina funderingar på att åka härifrån, men då kommer jag svika folk. Kockarna här uppe, Mamma, Carro. Och mig själv. För om jag åker, vad kommer jag då lära mig? Att lägga svansen mellan benen och åka hem så fort det händer något?

Men min psykolog har också sagt till mig att när man känner stor ångest över något så ska man inte fortsätta med det. Och ångest har jag, stortsett varje kväll och morgon. Vaknar upp varje dag, ihopp om att det är nästa morgondag, för då är det en dag närmare till att man ska åka hem. Men måste lära mig att växa upp, det är svårt. Speciellt när man är 30 mil hemmifrån.... Men som sagt var, den 18 september åker jag, och då kommer jag med största sannorlikhet styra hjulen mot min Arvid. En stor del av ångesten är att jag är ifrån henne, har sagt det förut och säger det igen: Det känns som att jag sviker, efter allt som hänt. Men Du vet att det är bara att slå en signal eller skriva ett sms om du bara känner för att kallprata eller något annat. Spelar ingen roll var jag är, du kan alltid lita på att jag finns där för dig <3

nej, nu ska jag borsta tänderna och sedan sova, jobba på golfen i morgon... kuuuul -.-