vad händer nu?

sitter hemma vid mamma. Sofia och anders skjutsade hit mig och nu så har dom åkt hem.

Vill inte gå in på allt för mycket vad som hände

men kan säga att jag inte är välkommen hemma hos pappa längre.

snälla förlåt anders och sofia för att ni fick se det där. Jag skämms så mycket för det, men det var inget jag kunde rå för. älskar er båda två och jag vet att jag kan lita på er i alla väder <3

sitter nu och tittar på teven. hade körlektion i dag och det gick hur bra som helst, riktigt nöjd.

vet inte vad det är med mig nu. Livet runomkring mig bara snurrar runt och jag står där i mitten. verkar som att alla andra får sina perfekta liv. Och jag ? Jag står och trampar, någon har kedjat fast mina ben och jag kommer ingenstans. Jag kan se min dröm, men jag når den inte, det är någon som står och skriker i mitt öra att jag inte kommer att klara det. Jag är ett vrak, dom senaste dagarna har jag inte alls varit mig själv. jag har funderat på självmord mer än förut. jag har funderat på att låta allt gå, att skita i allt. För livet blir ändå inte som jag vill. jag trodde att jag hade hittat någon, men det visade sig att denna inte alls var som jag trodde. jag behöver inte vara nummer ett, men jag ska absolut inte vara sist.

jag hatar mitt liv

jadu, vad ska man säga. Skulle sova i lägenheten med tiger igår, så när vi kom hit så skulle vi gå ut på balkongen för att röka, och vad tror du händer? jag stänger balkongdörren >< tiger står och skriker och jag fattar inte, men sedan förstår jag: Vi är utelåsta . så det var bara att hoppa nerfrån balkongen och traska ner till helena och jimmy för att hämta nýckeln så att vi kunde komma in. Så vi fick oss ett litet äventyr. Sedan gjorde vi chokladbollsmet och åt medans vi tittade på film. The Hangover. Jag somnade som vanligt, men nu sitter jag och tittar på den igen, hoppas att jag hinner se klart på den innan skolan börjar.

puss

har precis varit ute och kört i två timmar med farsan. Vi var upp i ludvika och snurrade runt. Fan jag gillar inte att åka bil, tycker attdet är så läskigt att jag får snart ett psykbryt. Innan jag började övningsköra på riktigt tyckte jag att allt var så himla kul, nu så är det läskigt och inte alls kul, inte ens att köra från infarten. men får jag  väl ett körkort så slipper jag väl skiten, det är väl ingen som säger åt mig att jag måste köra när jag väl har fått det, men känner jag min släkt så kommer dom att tjata på mig ändå. men sådant är livet

ska väl gå till robin snart, ska upp och hyra film först tror jag. sedan så ska man väl en snabbis till skolan i morgon, oc sedan ska mangå någonananstans. tror inte att jag kommer våga...

hoppas verkligen att saker och ting inte blir som jag tror, vilket då betyder att mitt liv kommer att gå åt helvete...

snälla rara, snälla säg att det inte kommer att bli så som jag tror... Det är bara inbillning.

Då så har man gjort några timmar, började halv fem och slutat nu. Stod i köket i dag med anders, det var roligt :) hade buffe för 30 pers och sedan var det fyra andra som åt trerätters, det gick kanon i köket och så gjorde jag en skagenröra för första gången i mitt liv, tyckte att den blev god. sedan så gjorde man salladen.

Något som jag blev att tänka på och jag pratade med anders om det också. Att det är bara det varma i köket som får beröm för hur gott allting smakar. Det verkar som att salladen är bara ett tillbehör. Men man lägger ner lika mycket tid på salladen som man gör med köttet. Samma sak är det ju i skolan, det är ingen som kommer fram för att säga hur salladen smakade, där får man bara skit för att det är slut eller för att det inte finns det dom vill ha.

står man här på jobbet så kommer serveringen in och säger till att gud vad gott köttet smakade, eller att allt det varma var hur underbart som helst. Nu blir jag lite egoistisk: Jag vill också höra hur mina sallader smakar, eftersom jag är kallskänka här på tolvsbo. jag gör alltid något nytt med salladerna varje gång. Hade en sommarsallad i sommras som jag faktiskt fick beröm för.

Men anders har rätt, det verkar mest som att salladen bara är ett tillbehör som åker med på tallriken, och som man inte riktigt smakar på. Tycker att dom i skolan också kan ta sig tid till att smaka på salladen, även fast man inte hinner göra lika mycket roliga grejer eftersom man bara har två timmar på sig för att få ut allt innan lunchen börjar. Men ändå, tycker att folk kan ta och ge salladen lite plats i hjärtat också.

Själv så äter jag inte sallad, har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det heller. Det finns ju fler personer som också gör det, så då kan jag ju förstå att det blir lite svårt att säga vad salladen smakar.

Men det är väl typ det här som jag vill få fram, man lägger lika mycket kärlek på att få salladen fin och smakrik som man gör för det varma.

men nu ska jag ta och lägga mig och sova, ska jobba två timmar i morgon, sedan blri det till att åka hem för morsan och henrik har båda fyllt 45 så man ska fira dom lite granna, så det kommer hem lite folk, och min fina robin :)

sitter i lägenheten nu med anna och arvid. Mina älsklingar, ni låter mig komma när jag behöver det. Fick ett psykbryt igen. och så svek det mig igen... fattar inte vad det blir för fel ?

men men, nu har jag lugnat ner mig lite, får se om jag går hem för att sova eller om jag blir kvar, tror inte att jag kommer att sova så värst bra, saknar han som fattas mig, som sitter på min kropp, men fattas mig. och så saknar jag  robin, även fast han är konstig ibland.. men det är väl så livet är. det är bara att acceptera saker och ting.

nu ska jag ut och röka, sedan ska vi se på exosismen och skratta lite

hittade inte på någon bättre rubrik, sitter och lyssnar på den låten just nu.

dagen i dag, eller vi kan väl börja med gårdagskvällen. vet inte vad det var som hände med mig. Panikångest, ångestattack ? något var det som gjorde att allt bara öppnade sig för mig. Satt i badet och tårarna bara forsande, jag kom ingenstang, bara satt där. tillslut kom jag upp, ringde till jonis, även fast jag är sur på honom, så kände att jag behövde honom. han får mig på andra tankar så jag lugnade mig tillslut. senare så tände jag en massa ljus, det har en lugnande verkan på mig. Men sedan såg jag ett ljus som jag hade tänt och jag kunde inte sluta stirra på det. Det var mitt liv jag såg, vet hur idiotiskt det låter, men jag gjorde det. Lågan höll på att dö ut, eftersom det hade blivit för mycket stearin, allt verkade hopplöst men tillslut så växte den till sig och började spraka som tusan. Detvar mig jag såg. jag hamnar nere i skiten för ett tag, vet inte alls vad jag ska göra av mig själv, känner att jag inte ens vill leva. men sedan så kommer jag upp och då är jag mer maddä än vad jag var innan. Jag känner nu att jag är nere i skiten och vet inte riktigt vart jag ska gå eller hur jag ska göra. Det fattas en bit i mig, han fattas mig. han sitter på min kropp, men han fattas mig så jävla mycket.

 och i morse grät jag igen. har kommit på att jag är sådan jävla expert på att gråta så att folk inte hör eller märker. jag låter inget, jag snorar inte ens. det är väl därför som jag inte får uppmärksamhet av..hm, nu lämnar vi det.

just nu väntar jag bara på att jag ska bli det där ljuset och växa mig stark igen. Jagblev  det för ett tag, ett kort tag, några månader och fy fan vad jag mådde bra. Det kändes som att jag hittade tillbaka till den gamla madde, madden jag var förut. Nu är jag tillbaka till maddä igen, den jag inte gillar. Jag vill seriöst inte vara den jag är, folkt tycker kanske att jag är häftig som säger vad jag tycker som kommer med elaka kommentarer, och även hur mycket jag än försöker att inte visa det så gör det ont i mig ibland när jag kommer med kommentarer. Jag visar det aldrig, jag flinar och ser glad ut, går därifrån. Men jag håller på att utveckla ett totalt icke medlidande till resten av folket. när jag började med mina kommentarer kände jag mig elak hela tiden, nu försvinner det med tiden.

Jag har även blivit helt nollstäld på allt. och jag är så orolig att jag drar ner andra människor i skiten när jag inte sitter och skrattar fast dom andra gör det, jag är rädd för att min asociala sida ska växa över på andra. för jag har märkt att jag kan ha ett stort inflytande på folk. Är jag inte på humör så kan jag smitta av det på folk som är på humör men som sedan blir tysta. jag orkar inte heller bry mig om folk längre,jag har blivit så jävla osocial mot allt, svarar ibland så jävla elakt på tilltal att jag är rädd att folk snart ska vända ryggen åt mig. men jag skulle förstå det, vem orkar med en tjej som inte skrattar, som sitter och ser sur ut, som inte bryr sig om ifall personer gör illa sig/det kommer att hända dom något om dom ska ut, som helt enkelt har tappat livsgnistan. Jag förstår folk, jag står ju inte ens ut med mig själv, så varför skulle andra personer göra det ? Så var snäll och säg när jag gör fel,  jag har nästan tappat bort den känslan helt.

bara så at folk vet så är det så här jag ser mig själv, folk kanske inte vet om det, kanske inte ens tycker samma, men jag har fått komentarer på hur elak jag är, och mina känslor som jag har inne i huvudet, dom är verkliga och andra kan ju inte veta vad jag tycker och känner.

nu orkar jag inte skriva längre, då kommer jag snart bara att få en sådan där attack igen...