ligger i sängen nu hemma vid morsan, snodde farsans lilla dator och tog med mig ut. Men internett har inte en sådan stark styrka hit så spotify hackar upp sig lite som den vill... kanske för att jag spelar gamla hannah montana låtar ? xD hehe..

jobbet i går och i dag har gått så grymt bra !!! varit hur skönt som helst att stänga och åka hem och sedan komma tillbaka igen! hoppas bara att dagen i morgon kommer gå likabra ! nä nu ska jag väl försöka sova ? försöka kan man ju alltid...

kan väl titta på house som vanligt, :) undrar om dom har kommit ut med andra sesongen på wolverine and the x-men ? hoppas hoppas, har ju sett första sesongen så många gånger att jag kan den utan och innan :P men det var ju ett grymt bra slut på den O.O kan säga att även den som tycker att xmen och sådant att titta på barnprogram överhuvud taget, skulle digga den här serien, den är så bra ritad och storyn är grym !

måste tacka arvid för en mysig kväll igår :) fast jag kom hem lite sent efter jobbet då da :P och så fick man ju träffa din man igen :) och lilla zigge :D

och hoppas att doris (din fisk som jag inte vet var du har döpt han till) trivs bra hemma hos dig :) rip räkan :'(

det var nog ett tag sedan jag uppdaterade.. kommer faktiskt inte ihåg när det var. Kan lika gärna ha varit igår eller för en vecka sedan...

har ingen koll riktigt på dagarna, eftersom jag knappt sover längre. Och när jag väl sover så drömmer jag en massa konstiga saker, som för några nätter sedan så var jag en mutant av något slag, och blev jagad av dom där stora robotarna, och jag kände riktigt paniken som växte, eller som i förrgår, när jag spelade något harry potterspel som jag inte klarade av, och jag fick göra om det hela tiden eftersom det inte fungerade.

Har drömmarna någon betydelse ? som den där natten när jag drömde att jag låg i dina armar ?

Vad menas det när jag känner att jag är jagad, när paniken växer, eller när jag försöker klara av något men får lov att börja om hela tiden ?

har det med mitt liv att göra eller... jag vet inte längre. Vet bara att jag känner mig så förvirrad och dissad. Det känns som att jag har en tung sten magen som inte vill släppa sitt grepp..

allt känns så jobbigt just nu....

Sitter och läser en bok av lisa jackson, har snart läst ut den. Grymt bra bok är den, kriminalare, men också en bok som jag blir så himla fundersam över, och som gör mig ganska nedstämd. Boken handlar om en kvinna som kommer tillbaka till sin hemstad efter tio år, pga ett brev som säger att hennes dotter lever, men hon har alltid trott att ungen dog vid födseln. Hon åker då tillbaka till staden för att hitta sin dotter, och där träffar hon även den mannen som hon var förälskad i när hon var tonåring och som även är far till det barnet, även fast han inte vet något. Men efter tio år så sitter förälskersen fortfarande i, och den har även blivit större...

Det är det som får mig att fundera. Kommer det att bli så för mig? Kommer jag att glömma nu, eller kanske om ett tag, och sedan om ungefär tio år träffa honom igen och inse att jag fortfarande är kär i honom. för jag har redan erkänt en massa saker som jag inte tänker ta upp här, för då känns det liksom lite mer verkligt. Och det som jar har sagt, det har jag aldrig sagt om någon människa förut, inte till macke, inte till robin. Eftersom jag har aldrig trott på sådant, men nu känner jag att i detta fall så trot jag, jag hoppas. och det gör mig nedstämd, jag har funderat nu i flera dagar på hur det kommer bli. Jag har en sådan jävla ångest, tack vare den här boken, eftersom jag vill inte vara den som helt enkelt inte kan släppa taget, eller det är väl hjärtat som inte kan det. Kommer det verkligen vara så att jag stänger in allt , i en liten del av mitt hjärta, kanske glömmer bort allt, och sen kommer det öppnas igen ?

jag har sådan ångest över det här, därför ångrar jag allt som har hänt, men jag inser att allt var värt det, och jag skulle kunna göra det flera gånger igen.

Men det är den där ångern, den där rädslan som gör mig helt kallsvettig, jag sover dåligt på nätterna och när jag väl somnar så drömmer jag om dig. Jag vill kunna släppa den här klumpen i halsen, och den som sitter i bröstet, bara få allt att ge sig iväg. men jag antar att det är väl något som jag får lov att göra själv, och det kommer aldrig att fungera...

Jag antar att det är bara att försöka glömma allt, och stänga in det i en mörk vrå, och hoppas att det aldrig kommer fram igen...

men i boken så tar dom ju varandra... men vill jag vänta tio år ? det vill nog ingen

nu sitter vi i söderbärke, jag mantha och josefin.. vad händer nu ?? ingen aning :P sockersugen som fan är jag, ge mig GODIS !!!!!

fan också :'(

måste bli en negativ person igen

ger mig bara falska förhoppningar nu när jag är positiv

Och det bryter ner mig så fucking bad..

pallar inte..vill inte... det är så mycket jag vill skriva här, men det är ju vissa personer som inte kommer gilla mig för det jag vill vräka ur mig.. ord.. en massa saker, som har byggts upp ur mig en lång lång tid.

fn ! kasta den åt helvete och hoppas att den aldrig kommer tillbaka !

Do you know what it feels like loving someone that’s in a rush to throw you away?

Do you know what it feels like to be the last one to know the lock on the door has changed?

men i det här fallet är jag svagare än vad jag tror. Eller jag ligger där mitt emellan, eftersom jag fortfarande inte riktit vet, och hoppet är det sista som lämnar en människa eller hur ? Men ändå så har jag inte låtit mig sjunka, jag har kippat efter andan och hållit mig flytandes nu ett tag, försöker se det positiva i allt, eller om jag ska göra ett svårt bestlut ? ett beslut som kommer knäcka mitt liv totalt, men det kanske är bättre så ? ingen kontakt alls, kanske säga hej någon gång så där ibland, precis som om h´man inte har något med varandra att göra längre..

Men är det verkligen rättvist ? det kommer ju inte bara vara jag som åker dit på det. Men det kanske är bäst.

Fan jag måste lära mig att detta är verkligheten, sluta leva i fantasin. Där jag lätt får för mig en massa saker, sådant som kan hända, sådant som kan sägas, men sedan känns slagen tio gånger hårdare när det blir tvärt om. Jag måste dra mig upp ur fantasin, komma in i verkligheten och sträcka på mig, sluta ge mig själv en massa förhoppningar på hur det kan bli, och kanske börja se negativt på saker och ting igen. det var så mycket enklare på den tiden, då när jag bara såg negativt, bara såg allt i mörker. Nu har jag klivit in i fantasin, och ser plötsligt allt på den ljusa sidan. Nu när jag skriver det här, känner jag att jag ar förändrats utan att jag har märkt det. på några få månader har jag fått från en svartsinnas tjej till en ganska ljussinnad tjej, men det var allt lite lättare att leva med saker och ting när man såg allt negativt. Det trivdes jag med...

nä, står mot ett beslut, vänta och se vad som kan hända eller lämna allt ?

fan, vill ta min bil och bara försvinna från allt !!!!!

nu så sitter man hemma vid josefin igen :) sova här i natt veta :D hoppas att det inte blir åska !

börjar bli trött nu, jobbet gick väl bra, men det blev typ världens jävla orkan så man var tvungen att springa ut på uteserveringen och ta ner parasolen och ta undan glasen som flög åt alla jävla håll. Det värsta var att det kom helt plötsligt blåste upp och man fattade inge >< men men, kul var det att bli lite dyngsur mitt i allt ihoppa :P