Sitter och tittar på denna gamla fim, eller så gammal är den inte, men inte så himla bra, men var ju tvungen att köpa den eftersom min pöjk är med ;)

Flickorna springer runt här på golvet, ska snart släppa in dom i buren, har möblerat om lite igen i buren :P

Nej tråkigt inlägg en tråkig lördagkväll i ett tråkigt liv. hoppas det blir bättre snart

knähelvetet håller på att ta kål på mig! Snart kan jag inte lägga stöd på det alls. Just nu kan jag det, men det går inte att lägga tyngd och böja ><

Men i morgon ska bilen bli lagad :D Hoppas jag ! Känner mig så naken när jag inte kan åka som jag vill... :/

Ska jobba i stallet också, kul att få något att göra :) I dag jag har ju inte gjort så mycket, sov hos tiger i natt, myste lite med Buddy, för han hamnade under mitt täcket, sedan måste han ha kommit på det, för han kröp ur :P Sedan har var jag lite hundvakt efter att han varit vid vetrinären och fått spruta. Vilken vakt jag var sen... somnade på soffan, medan Buddy låg vid dörren och sov :P

Och nu har jag varit hos pappa några timmar, spela lite Resident Evil, The Darkside Chronicels :) Har även sett Pokeymon, (som man inte sätt på hur längre som helst) bara för att.

Nu sitter jag med en kopp te, ska pröva ha på lite Voltaren på knä, döda lite mer zoombies sedan blir det att skalla kudde :)

Dessutom har jag gjort ugnspannkaka :D Så det blir gött i morgon till lunch !!

Hej svejs           

Ja, vädret är ju absolut inte det bästa i dag >< Men men. I går vad det en skön dag :) Åkte hem till Carro och så käkade vi en massa godis och kollade på film :) X-Men First Class, men ska aldrig se den igen innan jag ska somna. Andra gången som jag drömde så jävla konstigt tack vare den filmen ... jaja.

I dag har vi kollat lite på X-Men Orgins sedan åkte vi till pärlby och hälsade på nicko :) Fin häst !

Snart ska jag åka hem och hålla på med mina små fröknar :) saknar dom ju ! Ursh om jag inte får ha med dom till boendet i vinter :( Nog för att anna kommer ta hand om dom, men det är ju mina två flickor ju <3

jaja, sluta svamla nu hej svejs !

Är så himla dålig på att uppdatera här. jag vet. Men det har inte hänt så mycket i mitt liv.

Har börjat praktiserat på väderbacken nu i alla fall. Är på ridskolan och fixar med hästarna och hjälper barnen, inte för att det är riktigt min grej, men det är väl bara så det är antar jag :P Att hålla på med småbarn, det är inte min grej.

Sitter och lyssnar på morgonpasset i p3, ska snart äta frukost och sedan ska jag börja städa här hemma innan det är dags att åka in till smedjebacken och fortsätta dagen där. Sjuk är jag på väg att bli också ><

sitter och tittar på off the map.. vet inte om jag kommer kunna sova i natt. aööa snackar om att det ska bli åska, och jag vill verkligen inte sova då. Får sådan panik när jag vaknar av åska att jag inte vet vart jag ska ta vägen. men vi får se hur det går..

I always knew this day would come
We'd be standing one by one
With our future in our hands
So many dreams so many plans

Always knew after all these years
There'd be laughter there'd be tears
But never thought that I'd walk away
with so much joy but so much pain
And it's so hard to say goodbye

Sitter här och funderar om jag ska skaffa mig en ny blogg... har funderat på det förut och det känns som att det kanske är tid för det nu... fast jag vet inte. Kommer inte på något bra namn till den nya, är så nöjd med det jag har. Dessutom så vet jag inte någon riktigt bra plats heller, blogg.se har jag redan tydligen varit inne på, så den är det bara att skita i. jaja, för jag känner att jag ville inte ha kvar alla gamla blogginlägg längre, men känner ändå att det vore lite synd att ta bort dom också... Skulle även vilja starta en blogg för att kunna vara helt anonym och kunna skriva om vad jag verkligen tänker, utan att vara rädd att fel ögon ska se det.

Vill även börja en ny blogg eftersom jag håller på att börja ett nytt liv, där jag ska ta mer ansvar för mig själv och världen runtomkring... då känns det lite fel att ha det gamla kvar... men vi får se vad som händer... antagligen så blir jag kvar :)

Men ska snart åka in till smedjebacken och in på arbetsförmedlingen... måste fråga lite saker om stämpling och sådant tråkigt ><

Men efter det så ska jag träffa min ängel !!!! Har inte sett henne sedan nyårafton så igår ringde jag henne och sa att nu var vi tvungna att träffas, eftersom det var så länge sedan. Lite skönt har det väl varit i alla fall :P eftersom vi typ har bott ihop det senaste året.... eller det är ju fasiken mer O.O haha :) Nä men ska väl ta och börja fixa mig ordning nu, sedan åka... om jag kommer uppför våran lilla backe här... det är bara is ! !!

Och ikväll ska jag nog hitta på något med lillen igen, han fick stå igår. Går ju att vara i hagen nu, paddocken är väl också bara is, och han har ju inga skor, och skogen är ju bara is där också....

 nä nu är det något utanför här som låter... måste gå och titta...

det gör ont

klarade inte ens av att vara kvar i skolan

vet inte vad jag ska göra, vet inte heller ut eller in... ?

Hjälp !

Rubriken passar väldigt bra in på mig. den låten överhuvudtaget passar in på mig. Allt jag vill ha ligger så nära, men jag kommer inte åt det, jag har tappat fotfästet helt på vem och vad jag är. Jag klättrar och försöker komma över det där jävla berget, men ju längre upp jag kommer, desto längre har jag kvar. Det är som om någon står alldeles bakom mig, precis i min döda vinkel, för hur jag än vänder och vrider på mig så kan jag inte se denna person. Men jag hör dennes ord så tydligt: Att du inte kommer klara det. Du är inte den du var förut, hur tror du att någon kommer orka med dig om du inte rycker upp dig.Och håller inte dom här orden tyst snart kommer det inte vara långt kvar innan jag ligger i en hög på golvet och någon får skjutsa mig till säter. Men jag vet att orden har rätt. Antar att personen har sagt det åt mig så många gånger att jag helt enkelt har börjat trott på dom, att allt är SANT. (Ska tillägga att "personen" inte är någon person, bara att det är en röst som säger att jag inte kommer klara något.)

Jag snubblar och river mig fram igenom mörkret. Jag har inget fotfäste kvar, ingen att luta mig mot. Den jag hade, har försvunnit och saknade river i mig. Hade jag bara honom, skulle hela världen rasa samman och jag skulle inte märka det. Bara jag viste att jag hade dig. Jag har dig fortfarande men allt har förändrats. Det värsta kanske är att denne är inte ens en person, det är ett djur. Det är sorgligt att jag känner att det inte finns någon som jag litar på, en person, en människa. Att jag inte alls har samma tillit till människor som jag har till djur. Hade jag haft hästen så hade jag klarat av separationen med pappa mycket bättre.

Ja, jag och pappa hade ett storbråk denna vecka. Vilket slutade med att kan kastade ut mig och nu är jag en knäckt människa. Så länge jag inte tänker på det går allt bra, men allt är så konstigt. Kanske är det bra att vi är ifrån varandra. Men det roliga är att jag nästan aldrig var där, och när jag var där så gjorde jag alltid något fel. Och i tisdags kväll så orkade jag inte längre, jag åkte därifrån.

Jag har tappat bort mig själv. Något som jag längtar så fruktansvärt efter är att vara tjejej jag var i högstadiet. Mitt störta problem då var att lärarna skulle komma på mig med rökningen och sedan ringa hem. Vilket dom gjorde när jag gick i nian. Det var det enda. Visst, jag längtade efter att få en pojkvänn, men på den tiden strävade jag efter att bli någon. Att bli ett NAMN. Ett namn som folk skulle kunna säga och andra skulle nicka och säga: Jasså du mena hon. Och jag tyckte att jag lyckades. Speciellt i nian. Det var även då jag började sjunga på allvar. Skolan skakade när jag drog igång på musiklektionerna med kören. Alla visste vem jag var tillslut och jag tror att det har att göra med min röst. Den är unik, och jag hatar mig själv för att jag inte har gjort något med den. Att jag inte tog in på en linje för att utveckla den, för att komma någonstans med rösten som är så jävla bra nu och med rätt taktik och träning så:

Whitney Houston - Släng dig i väggen.

Men det är något som jag inte har gjort. Jag står ensam i min lägenhet och sjunger, känner att vissa saker har jag nu tappat, men andra grejer har jag fått som jag inte haft förut. jag älskar att stå på scenen, jag älskar att visa upp mig, jag vill inte stå till när jag är på scenen. Fick ju kritik när jag gjorde dolly parton och gjorde lite rörelser med armarna till texten. Men vad gör det? Skulle Eminem vara något om inte han stod och hiftade så att armarna nästan hamna på andra sidan konserthallen, eller Britney Spears ?  Dåliga saker att jämnföra med, men det var det enda jag hittade på just nu.

Men åter till det här att jag inte är mig själv. Jag känner mig helt nerbryten inombords och den som borde se det gör inte det. Eller så kanske, vad vet jag? Men hur ska jag göra för att hitta tillbaks till mig själv ? var är den där lilla flickan, den söta flickan, som gick som att världen bugade sig framför henne. Det var så jag kände mig, jag var drottningen. Även om jag var osäker, så fake it until you make it, eller vaddå ? om jag bara kunde hitta tillbaka till den sinnesstämning, så skulle jag nog klara det här, men just nu är det så mycket, det är farsan, morsan, skolan, kompisar, körkort, jobb, pojkvän, hästar.

Och jag känner att jag inte har ett hem att komma hem till. Den känslan slog mig när jag lyssnade på Mötley Crüe - Home Sweet Home. Då blev jag att undra och jag gick verkligen in i mig själv. Har jag verkligen något hus där jag känner att jag är helt välkommen, där jag inte går runt och är rädd för att göra fel? jag har inte hittat det stället än, och jag undrar när jag kommer göra det, och då är det ju den stora frågan: Var ligger det ?

Tänker jag efter så vet jag svaret, men det är något som jag inte vill tänka på.

Nu har jag skrivit om både det ena och det andra och om det hänger ihop vet jag inte. Jag har nu skrivit tankar som kommer från mitt hjärta. Något som jag inte vågar säga i verkligheten. Antingen står det i boken The Heroin diaries, spillror ur ett rockstjärneliv med Nikki Sixx, eller i Den långa vägen ut ur helvetet med Marilyn Manson, att en dagbok skriver man inte åt sig själv. Man skriver den för att man vill att andra ska få reda på en innersta tankar, Men det är något som man inte vill säga högt. Man vill att folk ska komma in på livet, men att släppa in dom med talade ord är mycket svårare än med skrivna ord. Med skrivna ord så ser man inte vem det är som har läst, och det är ingen som säger något om det heller. Den som har läst går sedan runt som att inget har hänt, men ändå vet denne vad som har hänt, vad det är för tankar som vandrar i kroppen.

Exakt dom där orden var det inte, men jag kommer inte ens ihåg vilken utav böckerna jag läste det ur, så vad kvittar det då om jag citerar ordagrant?

Men allt det här kommer direkt från hjärtat, där jag har försökt förklara hur jag känner. jag har inte lyckats på långa vägar, men jag har en spärr i mig som säger : Stopp, nu får du ta och lugna ner dig. Du kan inte vräka ur dig vad som helst. Antar att det är samma person som säger att jag är världelös.

Men mitt hjärta är öppet nu, inte helt men det är påväg. Mitt hjärta är öppet, respektera det och ge fan i att trampa och spotta på det. För respekt och kärlek är något som jag söker...

I can almost see it
That dream I’m dreaming but
There’s a voice inside my head sayin,
You’ll never reach it,
Every step I’m taking,
Every move I make feels
Lost with no direction