Jag är värd så mycket mer än det här. Du är inte värd all sorg, alla tårar som jag har lagt ner på dig. Du är inte värd all ilska, du är inte värd någonting, eftersom jag inte får något tillbaka.

Och eftersom jag inte vet längre om det är hennes påhitt, eller om det är du som bestämmer. Vilket jag aldrig kan veta eftersom du vägrar prata med mig.

Vet inte riktigt vad jag ska tro, även fast jag har känt så mycket ilska, så mycket smärta, så mycket sorg, så känns det även så hemskt att göra det här, men jag måste...

Jag måste kunna leva mitt liv, inte fundera på det som har hänt, utan titta frammåt och se mot framtiden. DU är inte värd det här, du är inte värd mina tankar.

Jag trodde att jag kände dig, och det gjorde jag, utan och innan, och hur du kunde gömma en sådan här hemsk sida för mig, det har jag svårt att förstå. Du måste ha gjömt den djupt ner i din själ, på den enda lilla svarta prick jag inte kom åt. Jag kom åt dig precis överallt, du behövde inte säga något, jag visste redan var du tänkte. Men det där svarta hålet, gömnde du... och om jag hade vetat det, hade det varit JAG som vänt DIG ryggen, inte tvärt om.

Och det här svarta hålet vet så mycket hemskare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Att en människa kunde vara så falsk, elak, och även, så jävla rädd. För det är vad du är. Du VÅGAR inte prata med mig, du vågar inte ens svara på frågor som: Hur mår du?

Det är inte lätt ska du veta. Du fanns i mitt liv för så länge, och du har varit den enda som jag släppte in så långt i min själ, Och du kommer troligtvis vara den enda som kommer få komma in dit. Eftersom DU lärde mig att man inte kan göra det, eftersom man får knivar i ryggen, och det gör tusen gånger ondare av en som man älskar, en som är en bror, en tvillingsjäl. Det vill jag aldrig vara med om igen.

Men jag måste väl ändå tacka dig för den här upplevelsen, nu håller jag på att växa min starkare, jag kommer låta min mur som du rev ner med hjälp, växa upp igen. Jag har lärt mig nu att den enda man riktigt kan lita på när det gäller ens själ, är en själv.

Det är hemskt, eftersom det är så svårt att släppa dig. Men när du inte ens kan svara på enkla frågor som Hur du mår, eller vad gör du? Så är det nog så att du vill inte ha mig i ditt liv överhuvudtaget. Och varför ska jag då plåga mig själv så här? Varför har jag så svårt att släppa taget? Jag måste släppa taget, låta mig själv bli fri och sedan får framtiden bestämma resten.

Farväl Jonathan Christensson Jag kommer alltid att älska dig

Ja, vad ska man säga. Har gjort varm choklad på spisen i alla fall, det var gött som tusan, var ett tag sedan.

Var ju upp till ludvika med sofia i onsdags, så vi åt på piren sedan var vi runt och jultittade lite, köpte julklappar till syskonen i alla fall :)

Ska snart upp till psykologen, måste ut först och kolla ifall bilen har lust att starta, eftersom det är ganska kallt nu >< bara hålla tummarna !

Nä ska börja göra mig iordning !

Det ser jag just nu. Ett stort FAIL, och ett stort FAKE ! Detta trodde jag aldrig, jag trodde ALDRIG att det skulle bli så här, trodde att jag kunde övervinna allt.

Jag trodde att med hjälp så skulle jag komma över allt, vinna allt. Men den som jag mest såg upp till, den som jag mest anförtrodde mig åt, vände mig ryggen. Kan säga att hälst skulle jag ha blivit fysiskt misshandlad.

Längtar verkligen till i morgon, ska ta mig en tur på underbara Classe, där uppe på ryggen kan jag glömma allt, man glömmer verkligen bort allt när man rider. Och Classe är så snäll och bär runt på mig. Du kommer få mycket godis av mig i morgon, glömde ge dig en liten belöning sist jag hade ridit :)

Jag har länge drömt, väldigt konstiga drömmar, ofta mardrömmar. det har stört min sömn länge nu, men den senaste veckan har varit hemsk. Har inte sovit bra alls, och drömmer en massa drömmar som gör att jag inte känner mig utvilad, jag ligger bara och vrider och vänder på mig i sängen och får ingen ro.

Vad det beror på? Det kanske jag vet, eller så vet jag inte.

Om det beror på mina tabletter, eller att jag har mycket att tänka på just nu, ifall jag ska flytta? Jag vet inte. Jag har ju drömt så konstigt i flera månader nu, och jag känner att det börjar tära min mina nerver och humör.

Känner att jag så gärna vill ha en natt där jag kan sova ostört, utan att drömma mardrömmar, jag börjar få svårare att somna, eftersom jag börjar bli rädd för att drömma.

Det är svårt, och jag hoppas att det kommer ge sig snart.

Hålla tummarna att det kommer gå ! Vet egentligen inte riktigt vad jag vill, men det verkar ju som att det inte är för så lång tid så det kommer gå bra tror jag :) sitter och väntar på att telefonen ska ringa så man får besked..

Det som kommer bli värst är ju att lämna hästarna...

Japp, det är snö nu, blä känner jag väl lite grand, men det gör väl inget. Är så det är... Gillar väl inte vinter allt för mycket, sommar är bättre. men snön har ju sina fördelar.

Är hos arvid nu och vi har varit runt lite, kollar ställen till Lillen, vill inte låta han stå hemma själv sen när dom ska spränga vägen och fixa. Men vet inte var jag ska ha honom...

jaja, är trött som fan, sov ändå så många timmar, men drömmer så mycket mardrömmar och skit, få se om det har gett sig efter en vecka, annars så kanske jag får lov att söka typ hjälp om det... ><

Nu ska jag basta lite. Trodde först att det inte skulle bli något, för jordfelsbrytaren slog ifrån... vet inte riktigt vad som hände...

Men men, ska sätta mig och tänka igenom saker och ting.. har tänkt ganska mycket efter allt som hände i helgen.. ta och bok med mig och drömma mig bort också..

dagens klädsel : Ridkläder, och kommer nog inte byta..

Regnet bara öser ner, gick upp före sju för att väcka hästarna, och då regnade det, och det har då inte slutat. Det är deppigt väder, men ändå är det skönt.

ja.. sitter och dampar Tomb Raider nr 4... det är bra väder för att spela en massa spel, men ska nog snart gå ner i stallet för att fixa där. Sen om några timmar ska jag åka och rida classe :) tar det mot eftermiddagen, så kan han stå inne sen och mysa med täcke på sig, istället för att gå ut i det här vädret igen..

För övrigt ?

Jag fattar inte varför jag håller sådan koll.. jag vet ju att jag bara blir ledsen och får väldans ont i magen. Så varför fortsätter jag tortera mig på det här sättet ? Kanske för att det är enda vägen till att veta hur du mår, veta att du tar dig fram... Tydligen så har du det svårt, men ändå känner jag mig så jävla elak när jag känner att: okej ?

orkar inte bry mig längre, vill inte bry mig längre. vill bara stänga in allt, glömma, aldrig se tillbaka, och aldrig se framåt.