kl är 00:14, är trött som fasiken, men jag orkar inte gå och lägga mig... hmm.. jag är jävligt lat känner jag. har faktiskt inget riktigt att skriva, orkar inte skriva heller ^^

men men, killar är skit. inget nytt i mitt liv har jag kommit på, verkar som att jag inte kan hitta någon vettig. Okej, det är över ett år sedan som jag blev tillsammans med någon, men nä... orka skriva om det. Vill bara ha tillbaka mina kläder nu som har legat hemma hos honom i ett år om bara någon vecka. Vilken jävel !

sitter i skolan ju, vet inte riktigt vad vi ska göra, har samhällskunskap i alla fall..

Blir nog att sova hos fia i dag, har inte bestämmt mig än, men jag vill inte vara hemma känner jag... Ska ju försöka gå ner i vikt, har fått ett träningsprogram av läraren. Morsan bryr sig inte ett skit om att jag vill få bort fett. Hon säger bara att jag är tjock, bryr sig inte om hur det skadar mig. Fan hon har aldrig brytt sig om hur jag känner.

jävla regnväder ! >< kan det inte ta och bli sorligt och fint någongång ? Fast det är typ dyster som jag känner mig nu. men men... livet kan väl bli värre, och det kan väl bli bättre, har bara ingen aning om vilken väg det kommer gå åt..

i dag har jag ingen ork

I dag ska vi fira att carro har fyllt 18 år. I går var man taggad som fan, men nu är man det inte så värst ^^ men det släpper nog när man väl börjar dricka :)

Ganska tråkig dag i skolan i dag, vet inte riktigt vad man ska göra. Sommarlovet är så nära, men det känns som att dagarna släpar sig fram. Men när den väl kommer så har man fullt med läxor som man måste göra. Det suger ganska bra >< hahah ! nu har jag ingen aning om vad jag ska skriva, skriver bara nu för att fördriva tiden som går så segt.

Kommer inte att komma till hästen förens i morgon kanske, det beror på när man kommer hem från sunnansjö. på tal om sunnansjö så ska jag göra mig alldeles fin så ska jag gå och spöa honom och henne för att jag inte får tillbaka mina kläder ! >< dom har legat där i ett år nästan, har inte fått tillbaka kläderna än !dryga fisken kan man ju säga !men men sånt är väl livet antar jag.

Sedan på fredag är det balen och vi ska servera. men dom där jävla ettorna ska också servera. Det vill inte vi. Det har alltid varit så att ettorna står i köket och tvåorna serverar. men nu ska några ettor stå i köket och resten ska servera med oss. Hallå ? vi vilke ju åxå serverna förra året, men vi har gott och väl fått vänta tills nu. Varför kan inte ettorna i år också vänta för ? arrhhh ! >< Och på söndag ska man jobba på tolsvbo igen, lunschbuffe, ganska tråkigt.. men mne, man får ju lite pengar i alla fall.

nä i kväll är det party party party !

just nu sitter jag i skolan. Tråkigt som fasiken, för jag har en massa saker som ska lämnas in ! sitter nu med en resonerande text som ska in i svenskan. Den skulle vara klar alldeles efter jullovet... det är ganska länge sen den ! ^^ fan, skolan börjar bli för mycket nu ! Tycker inte om klassen riktigt. Har ånget nästan varje dag. men det är bara att hålla ut nu. Våran glipa har blivit större nu, så nu känns det inte lika hemskt längre. Även om jag faktiskt vill att allt ska vara som förut. Men det kommer det inte att bli.

Nä, vad ska man göra nu, fortsätta med skolan, eller helt skita i det? Har ingen lust att få underkänt... Blir att åka hem till johanna i dag, ska kolla över vilka låtar vi ska sjunga på skolavslutningen sen :) blir till att titta på när hon tränar, tur att det inte är jag som ska hoppa runt x)

Men nu måste jag väl forstätta med den här skiten >< vill ha sommarlov, vill vara ledig, vill till hästen !

 och så serverade jag anders bagge i lördags ^^

"Att fråga en man i en mask vem han är, är som att fråga vad han är"

i dag var det jobbigt i skolan. Skulle vara nere i skolköket och vi var bara två stycken. Det var jättemånga från våran klass som var borta, så det var bara att springa benen av sig x) men det gick bra, och det var faktiskt skönt när det bara var jag och jajja, man jobbade mycket mer och det var inte så stökigt som det brukar vara.

men nu är skoldagen slut, har ett arbete som väntar som jag ska göra ikväll, just nu sitter jag och tittar på house ^^

hej då allihoppa

dagen började väl inte så bra, var på uruselt humör kan man säga. Blev inte bättre av att jag skrämde ihjäl en kille i samma ålder på bussen, genom att jag bara tittade på honom. haha ! Var fruktansvärt trött. men det blev bättre när svenskan började, blev gladare och redovisningen blev klar och nu är den över :) skönt det, ett mindre arbete i skolan, men jag har en tre tusen kvar >< Sedan blev det samhäll, där vi håller på med jävla eu och politik... såååå tråkigt! sedan var det matte, det gick ganska så bra.

sedan bar det upp till borlänge med sofia och lina, försökte övertala johanna att följa med också, men hon ville inte. I alla fall så skulle vi leta efter presenter till carro som fyllde arton i går (grattis !!) och vi hittade de bästaste presenter :D till mig själv hittade jag lite, inte nå kläder, men jag köpte en ny film, Australia med min man! eller han är inte min man än, men jag ska gifta mig med honom ;)

nu sitter jag i sängen, med fötter som har somnat, och det gör så fruktansvärt ont !!! värst är det när dom ska vakna >< fy fasiken säger jag bara !! haha¨

men nu ska jag gå och lägga mig, puss puss alla psykon där ute!

"Bättre att ha älskat och förlorat, än att inte ha fått älska alls"

jag har kommit på att jag kanske inte litar på personer som jag borde göra. Det är inte många som vet något om mig, oftast förskönar jag mitt liv, gör det lättare än vad det är när folk frågar. jag vill inte få ut mitt liv till någon annan. Jag vill inte bli sårbar, kunna få knivar i ryggen, om jag säger något som handlar om mitt liv. Jag känner att jag har dragit mig undan från människor. Spelar upp mitt liv i tanken, försöker radera minnen från mitt liv.

Människor, enlig mig, är varelser som är vidriga, vi förstör, vi tänker oss aldrig för, och vi sticker knivar i ryggen.

Jag kan inte säga att jag har fått en kniv i ryggen, men jag vet att folk pratar skit om mig. Kanske några som är närmare mig än vad jag tror. Helt enkelt så har jag lärt mig att inte lita på människor, komma för nära, eller släppa in någon. Jag vill inte det om sanningen ska fram. Mitt liv, det är ett större trassel än vad man kan tro, med allt från krossade hjärtan, till nästan brutna släktförhållanden, till rent av överintag av piller. Jag kan säga sådana här saker till andra. Men aldrig gå längre in på det. Resten, om varför saker hände, så får fantasin ta över.

  Jag trodde att det fanns en person som jag litade på, och det finns det, men något i mitt undermedveta gör att jag inte heller kan prata med henne. Varför vet jag inte, återigen, så vill jag inte vara sårbar. Men just ibland vill jag verkligen vara sårbar, jag vill att folk ska veta om mitt liv, mina trassliga minnen, trauman som har satt spår. Men sådana saker kan jag inte ens säga till henne, fast jag vill. Jag känner henne utan och innan, vet att hon håller löften, vet att hon inte säger något. Det vet jag av erfarenhet, eftersom hon fick reda på, och det är nog min största, hemlighet jag har/haft. Men nu, kan jag inte öppna mig. Min hjärna har stängt in känslor, stängt av. Det är som att den bara tillåter mig att känna mig arg, glad ibland. Men att tillåta mig att gråta, nej. Efter förra sommaren, efter sveket och allt det där, grät jag och en dag sade jag åt mig att nu får det vara nog. Och det är något som jag tränar på. Vill jag gråta blir jag arg, och det är ofta en ilska jag inte kan kontrollera.

Är det därför som jag inte litar på resten av omvärlden? För att jag inte tillåter mig att lita på mig själv och mina känslor. Eftersom jag sakta men säkert säger åt mig att inte känna någonting? Jag vet inte. Gårdagen hade jag en stund då jag kände mig så lycklig att jag faktiskt tillät mig att gråta. Jag grät för att jag var så glad att jag har min häst. Att jag får dela mina dagar med honom. Hade jag trott på gud hade jag tackat honom. Men istället tackade jag camilla. Målle är den enda som jag litar på. men han är ett djur.

jag vet inte vart jag vill komma med mitt inlägg. Kanske att jag måste öppna ögonen, börja våga lita på männskligheten igen... men hur ska man våga det, när man för en gångs skulle visade sig sårbar, visade sina känslor, så fick man en riktigt jävla dolk i ryggen? Är det därifrån som allt sitter? nej, jag vet att jag var rädd redan långt innan.

Så varifrån kommer rädslan för resten av omvärlden?

japp, nu sitter man i skolan en fredagskväll !!! har beställning, inte roligt.

hade velat varit hemma i stället ><

men nu måste jag dra, vi börjar igen

puss puss