jag har kommit på att jag kanske inte litar på personer som jag borde göra. Det är inte många som vet något om mig, oftast förskönar jag mitt liv, gör det lättare än vad det är när folk frågar. jag vill inte få ut mitt liv till någon annan. Jag vill inte bli sårbar, kunna få knivar i ryggen, om jag säger något som handlar om mitt liv. Jag känner att jag har dragit mig undan från människor. Spelar upp mitt liv i tanken, försöker radera minnen från mitt liv.

Människor, enlig mig, är varelser som är vidriga, vi förstör, vi tänker oss aldrig för, och vi sticker knivar i ryggen.

Jag kan inte säga att jag har fått en kniv i ryggen, men jag vet att folk pratar skit om mig. Kanske några som är närmare mig än vad jag tror. Helt enkelt så har jag lärt mig att inte lita på människor, komma för nära, eller släppa in någon. Jag vill inte det om sanningen ska fram. Mitt liv, det är ett större trassel än vad man kan tro, med allt från krossade hjärtan, till nästan brutna släktförhållanden, till rent av överintag av piller. Jag kan säga sådana här saker till andra. Men aldrig gå längre in på det. Resten, om varför saker hände, så får fantasin ta över.

  Jag trodde att det fanns en person som jag litade på, och det finns det, men något i mitt undermedveta gör att jag inte heller kan prata med henne. Varför vet jag inte, återigen, så vill jag inte vara sårbar. Men just ibland vill jag verkligen vara sårbar, jag vill att folk ska veta om mitt liv, mina trassliga minnen, trauman som har satt spår. Men sådana saker kan jag inte ens säga till henne, fast jag vill. Jag känner henne utan och innan, vet att hon håller löften, vet att hon inte säger något. Det vet jag av erfarenhet, eftersom hon fick reda på, och det är nog min största, hemlighet jag har/haft. Men nu, kan jag inte öppna mig. Min hjärna har stängt in känslor, stängt av. Det är som att den bara tillåter mig att känna mig arg, glad ibland. Men att tillåta mig att gråta, nej. Efter förra sommaren, efter sveket och allt det där, grät jag och en dag sade jag åt mig att nu får det vara nog. Och det är något som jag tränar på. Vill jag gråta blir jag arg, och det är ofta en ilska jag inte kan kontrollera.

Är det därför som jag inte litar på resten av omvärlden? För att jag inte tillåter mig att lita på mig själv och mina känslor. Eftersom jag sakta men säkert säger åt mig att inte känna någonting? Jag vet inte. Gårdagen hade jag en stund då jag kände mig så lycklig att jag faktiskt tillät mig att gråta. Jag grät för att jag var så glad att jag har min häst. Att jag får dela mina dagar med honom. Hade jag trott på gud hade jag tackat honom. Men istället tackade jag camilla. Målle är den enda som jag litar på. men han är ett djur.

jag vet inte vart jag vill komma med mitt inlägg. Kanske att jag måste öppna ögonen, börja våga lita på männskligheten igen... men hur ska man våga det, när man för en gångs skulle visade sig sårbar, visade sina känslor, så fick man en riktigt jävla dolk i ryggen? Är det därifrån som allt sitter? nej, jag vet att jag var rädd redan långt innan.

Så varifrån kommer rädslan för resten av omvärlden?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan man uppdaterade här igen. Men det är knappt att jag har datorn i gång längre, och när jag väl har det så tittar jag på film eller söker jobb. Är ju som sagt var arbetslös, men håller på att söker. Sökte ett jobb förra veckan uppe på stan,...

Sitter och väntar på att degen i ugnen ska bli klar, så jag kan få baka ut nästa deg och kasta in den. Länge sedan jag bakade, hoppas det går bra! Ser inte ut som att den sista degen kommer ta sig.   Nyår var faktiskt helt okej, massa trevligt fo...

Oj oj, det var ett tag sedan igen som man var här inne. Men har inte kännt för att blogga överhuvudtaget. Vet ju inte ens vad man ska skriva? Kan i alla fall säga att jag trivs i min lägenhet :) Nära och bra till jobbet. Har ju även skaffat mig en ...

Fruktansvärt länge sedan jag bloggade. Hade faktiskt glömt bort den helt. Vet inte varför jag skriver nu heller.. bara en massa ångest och svamel. Men i morgon ska jag flytta till en egen lägenhet. Flytta hemifrån, det börjar kännas nu. Men det tro...

Var som sagt ute med hipp hopp idag i skogen :) hade sällskap av hannele och Birgitta. Hästen skötte sig fint, inge busigheter hade Han fast Han var så glad :) såg tre rådjur som var jätteintressanta, och söta. Känns att man fick rensa skallen ett ta...