sitter i skolan och tittar på när dom städar köket. jag behöver inte,  för jag behöver inte ens vara här i skolan x) men jag orkar inte sitta hemma och tänka en massa, bättre att vara bland folk istället.

Sedan i kväll ska man väl hem till anna och sedan upp till underbar.  Ska väl äta lite och så hemma vid anna, och nu ska jag tamefan spela WII !!!! xD vet inte så mycket mer jag kan säga, fördriver bara tiden nu. kl tio i kväll åker man upp till ludvika i alla fall, så vill någon annan med så är det bara att höra av sig. !

nu ska jag sitta och jävlas med dom andra som jobbar och städar köket, sitter ju själv skönt på stolen :D jag kan åka fram och tillbaka och snurra på den också xD haha ! nu börjar jag bli trött. Gick upp tidigt i morse, och har inte sovit så mycket i natt. Känslor och sådan sitter fortfarande i från igår, och det kanske tar ett tag att släppa dom. På torsdag ska jag till skolläkaren igen, undrar hur det kommer sluta.

Var upp till ewe nu på morgonen och hälsade på henne, tittade när morsan red och när maggan tömkörde, och sedan fixade jag lite i stallet.

I kväll ska jag på en dajt med min vinflaska :D

Kände i dag att något var fel när jag vaknade. Klumpen växte ju närmare skolan jag kom, men jag försökte tränga undan den, och det gick ganska bra. Humöret fattade eld så fort det hände en pytteliten grej inne i köket, men jag tror att alla känner mig kanske väl vid det här laget att dom tog det med en nypa salt. Lunchen kom och gick, gästerna var nödja med maten och allt och sedan var det våran tur att äta.

Tror klumpen växte när några klagade på att köttet var segt och kallt. Kom igen, gästerna är ändå det man ska vara noga med. Jag vet att kan kan säga mycket och klaga. Men i dag försökte jag säga stopp.. vet inte hur det gick med det.

 Sedan gick jag ner till anders, sa en grej som jag inte har sagt i det öppna till någon. Då smällde det..

Hjärtat började göra ont och jag blev lite rädd. satt mig på golvet inne på toaletten och gömde mig ett bra tag, och det slutade göra ont. När jag reste mig upp så började hjärtat rusa på mig, jag har aldrig varit med om något värre. Och jag blev livrädd. Det gjorde så ont i bröstet på mig och jag springer ner till Lunis som säger att jag ska gå till syster. Hon måste ha trott att jag skulle föda barn så som jag stormade in. Kände då att tårarna hotade i ögonen på mig, och hon känner på min puls och säger att det är nog ingen hjärttattack utan panikångest.

 Det är då allt brister. har aldrig i hela mitt liv, ALDRIG fallit ihop så där, snyfftat som ett hjälplöstbarn, inte inför någon. aldrig så att någon har hört. Men det brast totalt. Hjärtat skenade iväg och jag kom ingenstans på minst en halvtimme.

Efter fem minuter brister det igen när jag har kommit in i köket. Hjärtat rusar iväg och jag kommer inte längre än till hissen, orkar inte gå någonstans, hjärtat gör så ont. dom andra går ner och jag ber jens att ta upp lunis. han blir ju helt förskräckt när han kommer upp, och det slutar med att jag sitter ett tag med honom och pratar.

jag skriver inte ner allt här. jag kan inte och jag orkar inte. Jag blir rädd när jag skriver, eftersom jag är så rädd att det ska hända igen. Höll på att få något nu under kvällen, men ringde till tiger så mina tankar kom på annat håll. 

Men ska försöka sova snart, har inte ätit hellet, men känner att jag inte orkar, kroppen är för slut för det....

nu är man i skolan igen. tråkigt är det, och det är ganska smärtsamt också... kan inte skriva vad det är heller, eftersom jag vet inte vilka som läser min lilla blogg .

Kom på att jag kanske inte har nerver till att sjunga på smedenstjärnorna, eftersom jag hade pulsen på max och kunde knappt stå på benen när jag sjöng för jonis >< fy fan...

Men vad händer sen då ? Ska vänta på att helna ska ringa så ska jag upp och tita när hon tömkör ewe :) min lilla prinsessa <3

ska nog o dag gå till um eller om jag gör det i morgon, vet inte rikgit... har skrämt upp mig själv så jag vill inte få några svar ><

sitter hemma vid anna, sov där i natt :) lite vin och grillning blev det och tevespel :) men det blev till att spöregna, men som tur var hade vi grillat klart ^^

spelade lite monopol, tills vinglaset välte xD men men, ska hem till mamma i dag, skönt som tusan¨

vill inte till skolan i morgon, vill inte träffa ,allihoppa igen ...  allt har blivit så konstigt och det känns inte bra :( meninte så långt kvar, men hur blir det efteråt? kommer hände med allihoppa ?

nu sitter man hemma vid tiger ^^ hon är sjuk, min lilla ängel, tycker faktiskt synd om henne !

Men ska väl till stallet lite senare, måste titta på det nya lilla fölet som har kommit :)

sedan blir det väl att vänta till tävlingarna i morgon, gå och titta på när det är hopptävling, kommer väl bli lite avundsjuk, vill ju också hoppa ! :P

men men... nu vill jag verkligen att sommaren ska komma ordentligt !

Vart tog solen vägen ? ? Det som har varit så varmt och skönt nu i flera dagar >< Regna har det gjort också, satt uppe i paddocken och frös tårna av mig när jag kollade på när morsan och magganred.

Blev man inte lite avundsjuk eller ? Längtar efter att rida !!!:(

Men nu ska man följa med morsan in till smen och in på granngården. kanske hittar en ny grimma till ewe ? :) det får vi allt se, undrar i sådana fall vilken färg det blir ...

Solen skiner, men gissa vem som är sjuk ?

Mockade en box oxh blev helt slut och det snurrade i skallen.

Men var och borstade på hästen i dag <3 inte för att det känns som det gjorde förr, men det är alltid något.

Ska borsta på ewe i dag också, ingen som har gjort det på en vecka och hon är full i lera.

puss på er

Hur ska jag kunna säga det här ?

Jag har blivit trött på att klättra, jag är trött på att aldrig få några svar. Jag är trött att se andras lycka. Precis, jag är så jävla egoistisk att jag inte klarar av att se andras lycka. Inte när det inte ens verkar som att dom får jobba för sina förhållanden.

Nu tiden efter att robin gjort slut så har jag faktiskt inte kollat efter på dom dåliga bitarna, jag har bara spelat upp dom bra bitarna inne i mitt minne, som en bandspelare på upprepning. Men när jag tänker efter... jag kämpade för kung och fosterland, men fick inget tillbaka. Som dom gångerna när jag låg hemma på mitt golv och grät så mycket att jag inte ens kom upp, så fanns han inte där. Det var alltid något som kom i vägen, den lilla biten som det gick att gå ifrån honom till mig, en promenad på 10 minuter, blev en gång en promenad på nästan två timmar. För något annat kom ivägen, som att han var tvungen att äta mat först.

Snälla säg mig, vad skulle du göra ifall din flickvänn ringer och nästan inte får fram ett ljud ? Skulle du då släppa allt du höll på med och springa dit, eller skulle du fixa allt annat först?

Svaren som dom flesta skulle svara är ganska logiskt.

Men i alla fall, jag måste lära mig att se på dom dåliga bitarna i förhållandet till robin. Som den gången när jag trodde att han faktiskt skulle slå mig riktigt ordentligt. Det finns så mycket av det dåliga som jag inte ens har berättat. Men att tänka på det, gör att allt känns så mycket bättre. Men det är svårt.

Så det är därför som jag har svårt att se andras lycka. Det verkar inte som att ni får jobba på någonting för att det ska funka. Det verkar inte som att ni får ge upp något.. ingenting ! Ni bara glider runt där, kära, så där ÄCKLIGT GOSIGA, MED PUSSAR OCH HÄNDER SOM HÅLLER IVARANDRA, KRAMAR, BLICKAR. ALLT SOM INGEN ANNAN VILL SE . Helt ärligt, sådant där vill jag inte se, jag vill inte ens se det när jag var tillsammans med robin. Håll sådant där äckelgrejs för er själva. Det är så jobbigt när man ska gå någonstans, och ni måste bara stå och pussasochkramasoch stickatunganivarandrashalsar i tio minuter först, men då kanske den där bussen har gått redan.  Det känns som att mitt hjärta skrapas mot golvet varje gång jag ser sådant. Jag är självisk det vet jag, jävligt mycket självisk, men vad fan jag är stolt övet det. Men låt mig vara självisk när ni går runt och är käriska. Då går det ju jämt ut, jag har en känsla och ni har en känsla. +-0

Det blir inte bättre av att den jag vill ha... den kan jag inte få. Varjegång jag ser honom så gör det ont i mig, och spy det vill jag göra när jag ser henne. Men livet är väl som det är. hjärtat mitt skrapas mot asfalten och det gör ondare och ondare för varje dag som går.

hur mycket längre jag klarara v det här vet jag inte. men jag är för feg för att göra mig själv illa...