men i det här fallet är jag svagare än vad jag tror. Eller jag ligger där mitt emellan, eftersom jag fortfarande inte riktit vet, och hoppet är det sista som lämnar en människa eller hur ? Men ändå så har jag inte låtit mig sjunka, jag har kippat efter andan och hållit mig flytandes nu ett tag, försöker se det positiva i allt, eller om jag ska göra ett svårt bestlut ? ett beslut som kommer knäcka mitt liv totalt, men det kanske är bättre så ? ingen kontakt alls, kanske säga hej någon gång så där ibland, precis som om h´man inte har något med varandra att göra längre..

Men är det verkligen rättvist ? det kommer ju inte bara vara jag som åker dit på det. Men det kanske är bäst.

Fan jag måste lära mig att detta är verkligheten, sluta leva i fantasin. Där jag lätt får för mig en massa saker, sådant som kan hända, sådant som kan sägas, men sedan känns slagen tio gånger hårdare när det blir tvärt om. Jag måste dra mig upp ur fantasin, komma in i verkligheten och sträcka på mig, sluta ge mig själv en massa förhoppningar på hur det kan bli, och kanske börja se negativt på saker och ting igen. det var så mycket enklare på den tiden, då när jag bara såg negativt, bara såg allt i mörker. Nu har jag klivit in i fantasin, och ser plötsligt allt på den ljusa sidan. Nu när jag skriver det här, känner jag att jag ar förändrats utan att jag har märkt det. på några få månader har jag fått från en svartsinnas tjej till en ganska ljussinnad tjej, men det var allt lite lättare att leva med saker och ting när man såg allt negativt. Det trivdes jag med...

nä, står mot ett beslut, vänta och se vad som kan hända eller lämna allt ?

fan, vill ta min bil och bara försvinna från allt !!!!!