Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Maddä Andersson - 10 februari 2010 22:19

Vaknade jag tidigt, bara för att vi var lediga >< vaknade tio i åtta och var hur jävla pigg som helst, som sagt, bara för att man råkar vara ledig mitt i veckan.. typiskt. Men jag låg kvar i sängen ett tag och kollade på film innan jag gick ner och gjorde frukost och kollade på Grey's Anatomy. Sedan så väntade jag på att det skulle bli Top Model och efter det så ringde jag till min lilla sara :) så jag åkte hem till henne och satt där en stund innan vi åkte hem till mig, för jag skulle laga mat och jag var tvungen att se vad vi hade hemma. Spagetti och Köttfärssås fick det bli !! Men vi hade inte allt hemma så vi gick upp och handlade på ica.


Första gången i mitt liv som jag gjorde köttfärssås och jag blev väldigt nöjd :) Sedan så blev sara lite triggad på att göra god mat så då gick vi upp och handlade igen, så när vi kom hem till henne så blev det potatisgratäng med köttfärs, fast jag åt inte, var fortfarand mätt efter min mat :P


och sedan så bar det hem till farmor för jag skulle dit och få pengar. Så vi hade det mysigt med massage och fotbad och så kollade vi på det okända.

Tack farmor jag älskar dig <3


nu sitter jag och skriver lite grann på en novell ellr berättelse eller vad man nu vill kalla det :P Tomb Raider blir jag bara galen på :P


ska snart sova så God natt :)

Av Maddä Andersson - 9 februari 2010 14:55

Att ha den här gnagande känslan inomsig... veta att man inte kan ta rätt beslut, eller ens några beslut alls... det tar på en som fan.


Jag känner att jag har tappat gnistan. jag orkar inte längre...


jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva längre..

Av Maddä Andersson - 8 februari 2010 19:48

Tiger sitter och spelar något jävla spel där hon är en hund som ska gå i parken med sin ägare som sitter i rullstol... fråga mig inte mer om det :P haha xD


skolan i dag ? Joda den har gått ganska bra. Vet faktiskt inte så mycket mer jag kan säga, eftersom att jag då kommer in på mina dåliga tankar. Men en positiv sak är att den här dagen har faktiskt känts lite bättre. Visst så blir jag illmående när jag ser robin och jag känner att tårarna är på väg. Men det har inte varit lika jobbit i dag som dom andra dagarna. Känner att jag får ett illamående när jag bara tänker på honom, men det är väl för att jag saknar honom så himla mycket... jag saknar hans kramar och sätt att se på mig när man verkligen så att jag betydde något... nej nu börjar jag snart grina, måste sluta skriva om det...


men nu kommer pappa och hämtar oss, sedan blir det att gå till moga för att hämta mina kläder. Hoppas att robin har ställt ut dom på balkongen ! för jag skrev att han skulle göra det, men som vanligt så svarar han inte....


fan vad det gör ont i hjärtat....


tack josefin tiger för att du finns här för mig. du är den bäste som man kan tänka sig. Bara att veta att du finns gör det så mycket lättare att andas. Är jag väldigt nere så är det bara för mig att titta på våra jävla knasiga bilder vi tog förr i tiden för att jag ska skratta igen :) <3 tack för att du finns

Av Maddä Andersson - 6 februari 2010 14:00

i går så åkte jag och tiger upp till ludvika för att kolla min piercing. Den har nu gjort väldigt ont i flera veckor och den varar och det blöder lite från det varje dag. Och i går morse när jag vaknade så kändes det som att jag hade fått en knöl i bröstet som gjorde ont och det måste ha varit så att infektionen har gått in lite. Så vi åkte upp till eastwodd och dom tittade. Dom tror att det kan ha å göra med att jag är förkyld och jag tror att det började faktiskt då. Så jag skulle gå och köpa lhp salva och lägga om och ha på nätterna nu när jag sover. Skitsnygg måste jag säga xD köpte även en ny stav, en som är lite längre, min första stav är ca 14mm och nu köpte jag en som är 16 mm, för min bröstvårta är svullen, så att det inte ska ligga så tätt. Tyckte om min nya stav för den har röda kulor :)


sedan när vi kom hem så gick vi upp till lägenheten och hade det lite mysigt och åt ben and jerrys, mums !! <3 efter det så gick jag hem och pappa var inte hemma så jag satt mig för att kolla på filmen som gick på femman med hugh jackman, kan inte stava namnet på filmen :P har velat sett den i flera år och nu så hade jag äntligen chancen, men då kommer pappa hem efter typ en timme och då skulle han sova, och då sade jag att jag jag velat sett den där filmen i flera år. Men nej, det fick jag inte! fy fan var arg jag blev. Jag tittar aldrig på teve, och när jag väl vill se då kan väl pappa vara snäll och vara vaken så jag kan titta. Det är ju trotts allt lördag i dag, han skulle inte upp eller någonting. Men det gick absolut inte.


Så jag satt mig och spelade tomb raider istället. Kom ganska långt, men sedan så fastnade jag. har missat något som jag ska ta, få se hur det blir. ska väl ta och fuska lite antar jag :P


men jag känner att jag klarar inte av att bo hemma vid pappa. Vi började bråka i morse för jag satt i högtalarna och satte igång spelet och då blev det väldigt högt ljud. Farsan flög i taket för det, och hela faderullan. Fattar inte vad det är för fel på honom. Mig är det inte fel på, det vet jag. Det kan låta lite roligt när jag skriver så, men det är inte det. Han blir galen om jag inte har tagit upp ett papper, som jag inte ens har SETT att den hamnade på golvet. Det är väl klart att jag tar upp den ifall att jag ser att den har hamnat på golvet. Men det är bara slarv, och det var slarv för att det blev högt ljud när jag satte igång spelet. Men det är väl klart att jag skruvar ner!!!!!! jag mår så dåligt när jag är där. jag hatar faktiskt att bo hemma vid min pappa. men jag måste låta mamma vara ifrån mig ett tag, eftersom vi går varandra på nerverna. Men visst jag blir att gråta när farsan blir så där, även om jag vet att det inte är mitt fel. Kuratorn var mycket noga med att påpeka det. Det är något med farsan det är någon skruv fel på. Och tiger märker det till och med att han inte är den han brukade vara.


Nä nu orkar jag inte skriva några mer tråkigheter...

puss hej

Av Maddä Andersson - 5 februari 2010 11:16

nu sitter man med josefin tiger i lägenheten igen :) sov här i natt. Var först i skolan då da på dagen och stod i köket. Det var ganska jobbig dag i går, tårarna kom lite när som helst och under frukosten sprang jag ner till omklädningsrummet och satt där ett tag. och allt är ditt fel ! sedan var man vid kuratorn och då grinade man typ hela tiden som jag var där. Men som kuratorn sa: är robin verkligen värd all den här energin jag lägger ner på honom, med att vara ledsen ? och att jag måste försöka släppa min hämndlystnad.

svårt är det, jag kan ju inte ens vara i skolan utan att må dåligt. Jag kan inte äta, jag kan knappt hänga med på lektionerna längre.


men sen när jag kom hem från skolan så skjutsade pappa mig till anna där tiger var, sedan när dom skulle äta så gick vi hem till mig för vi skulle vara barnvakt åt roger. Så vi satt och spelade lite tomb raider angel of darkness, mitt nya spel jag fick i veckan. kom inte så långt, men spelet cepade sig lite granna så man var tvungen att stänga av datorn i bland >< men men, kommer nog att spela mer i dag :P fattar inte så mycket vad det hela spelet går ut på, men det spelar inte så stor roll ^^


nu står tiger inne i duschen och jag ska skriva på projektarbetet. bye bye

Av Maddä Andersson - 27 januari 2010 21:35

Så som alla nog har förstått så har robin och jag gjort slut. Eller helt enkelt så är det han som gjorde slut. Det hände för en vecka och sex dagar sedan. Och så har en mage till att fråga hur jag mår, två sekunder efter att han har sagt: Jag tycker det här är inget att jobba på.

Att det är den dagen jag också kommer ihåg så väl, det känns nästan som att alla andra dagar bara försvinner. Kaffekoppen jag hade i handen, kunde lika gärna ha hamnat i din mage, eller blivit tusentals bitar mot väggen. Jag gick nog inte så santats som jag hoppats, när jag vände ryggen och stövlade iväg. Kaffekoppen hamnade faktiskt på bänken, inte trasig eller något. Sedan drog jag från skolan. Timmar grät jag, ögonen var svullna och röda. och jag kunde inte förstå.


Du hade sagt någon vecka innan, att du inte kunde se mig som Mamma till dina barn. Snälla, du är bara 18 ska snart bli nitton. Vem tänker på sådant nu? och nu hade vi blivit alldeles för olika. När jag sedan frågade dig (ska säga att jag skrev sms) om du hade ljugit för mig i alla dessa veckor. Du svarade att du ville till början, men det var sedan på slutet som du kände så. Jag tror dig inte. Det är inte något som man bara kommer på, det är något som man känner ett bra tag. När jag skrev det, och frågade sedan om vad jag hade gjort för fel, om jag hade blivit någon du inte kände igen, om jag försökte för mycket eller för lite så svarade du inte. och nu har du inte ens tittat på mig sedan dess. Blev det jobbigt för att jag ville få reda på sanningen? för att jag ställer frågor som inte är lätta att svara på? Men snälla robin, jag vill veta. Jag börjar bli helt säker på att du inte ens hade känslor för mig, för jag kan inte föreställa mig hur man kan kasta bort allt bara så där, bara om man inte hade känslorna då... Det är därför som jag tror att du bara stod ut med mig för att jag ville det. jag hade faktiskt kunnat ändra på mig om du ville det. Jag hade varit redo för att kämpa, jag kämpade i fyra månader, dom gångerna jag egentligen inte visste vad jag gjorde hemma hos dig, kämpade jag mig igenom. Jag lärde mig se dig.

Och vill du veta en sak, fast du läser aldrig min blogg. så var jag väldigt nära på att dumpa dig, för en annan. Det hade bara behövs ett ord från den andra och jag hade sprungit dit direkt.


Men jag tänkte att det var ändå robin jag ville vara med, för jag var rädd att jag bara skulle bli en i mängden hos den andra. Jag valde dig robin och hur många gånger vände du mig ryggen när jag behövde dig ? Hur många gånger fick du mig att undra över mitt val? jag kan inte räkna, men jag KÄMPADE ! för jag trodde på oss. man ger inte bara upp. Alla gånger jag låg och grinade i din säng när du sov, alla gånger jag låssades sova för att jag helt enkelt inte ville prata med dig. och då undrade jag vad jag gjorde där, eftersom du kunde skärma av mig helt när du kom hem från smidet. och jag vet hur jag är. inte alls den lättaste personen att leva med.

Men hade du bara bett mig så hade jag ändrat mig, du hade fått format mig hur du ville.


men nu har det gått en vecka och sex dar. Du ser nästan panikartad ut när du får syn på mig. Och jag går hela dagarna bara för att försöka få en glimt av dig, och när jag väl har fått det så har jag inte kunnat tagit blicken ifrån dig.


jag vet inte vad mer jag ska skriva, jag vet inte ens vad jag har skrivit i bloggen, har suttit med den i en timme nu. har säkert upprepat en massa saker....


nä nu orkar jag fan inte mer... mer inge mer lögner. jag vill bara ha sanning, då kan jag lättare gå vidare från dig. Men du tar dig inte ens tid till att svara på smset om dina kläder. och jag klarar inte av att ha dom här... luktar jag tillräckligt så känner jag din doft....

Av Maddä Andersson - 25 januari 2010 15:18

japp, nu har man blivit sjuk. Har inge feber, men har ingen röst, nacken spänner och det leder till världens huvudvärk. har ingen lust att vara sjuk !


har inte varit sjuk på flera månader, och... nä nu börjar minnerna komma tillbaka... fan också

Av Maddä Andersson - 24 januari 2010 18:11

jadu, i dag har man inte gjort ett enda skit. Sådana här dagar får mig att mår väldigt dåligt. Tittat på teve hela dagen, ont i magen och halsen gör ont och nacken har ihjäl mig.

Det är sådana här dagar som inte borde finnas. man går bara runt och väntar på att få gå och lägga sig. Och i morgon är man ledig... blir det samma visa i morgon också ?

pallar inte sådana här dagar. Kunde ju ha åkt med på bio, men gjorde inte det.. ville inte att morsan skulle lägga ut pengar på mig.

Dagar som denna dag, det är då jag går längre ner i mig själv och deprissionen. okej, jag vet att jag inte har fått någon "diagnos", men måste man verkligen ha det när man känner hur man själv mår ? det tror jag inte. Man känner själv hur deppig man är om om man bara är det ordet så kallad deppig, är man inte så farligt ledsen. men när man börjar säga att man är deprimerad, det är då sanningen om känslorna som kommer fram...


nä nu ska jag inte skriva mer... hej då

Ovido - Quiz & Flashcards