sitter själv hemma hos robin igen, har åkte och jobbade kl sju. Men det var svårt att släppa taget om honom, jag vill inte att han skulle gå, för jag vet inte när jag får träffa honom igen, jag åker ju i dag, och vi jobbar om varandra hela tiden. Så jag vill inte åka härifrån, jag vill vara kvar. Jag har mått så bra sedan jag kom hit, men hem måste jag ju någon gång. Men när har vi tid att träffa varandra igen, när skolan börjar ? kanske, det är inte så långt kvar i alla fall, men jag kommer då att ha nedräkning, och då kommer det att ta längre tid. Men antar att det bara är att hålla ut.

Dom här senaste dagarna har verkligen varit bra för mig. Jag har aldrig öppnat mig så här fort för en annan människa förut, och det var nog därför som jag var så ledsen i går. Jag ville inte sova, jag stirrade bara på klockan och för varje minut så var det närmre tiden som min buss går härifrån. Jag har aldrig haft den där känslan. Oftast när jag har varit hemma hos personer så vill jag hem efter bara en dag, men inte nu.. jag vet inte vad som har hänt med mig, något är det som får mig att bli sårbar, utan att riktigt skämmas för det.

men nu måste jag börja göra mig i ordning, äta fruksot, packa mina saker och sedan vänta på bussen. jag har ångest, jag vill verkligen inte åka härifrån.