Direktlänk till inlägg 28 juni 2011

?P

Av Maddä Andersson - 28 juni 2011 22:49

Dagar som denna, får mig att undra om jag verkligen har orken till det här. Bo borta, långt ifrån min familj och mina vänner och framför allt djuren. Ångesten har kommit tillbaka och det med full styrka. En panikångestattack var på framfart i dag mitt i lunchstressen, men lyckades få den under kontroll. Mina tabletter känns inte som att dom hjälper längre, ångesten över att vara så långt bort från allt, har en mycket större kraft än vad mina tabletter har. Och jag kan inte riktigt kontrollera ångesten, eftersom här kan tankarna vandra omkring, i det tysta. Mardrömmarna har kommit tillbaka i full kraft, då har dom också varit borta i tre veckor. Vilket har varit en stoooor lättnad för mig. Det har fått nerverna någolunda på plats igen, eftersom jag känner att jag har fått "sova ut", det får jag inte nu. Är det riktigt påträngande drömmar, som känns verkliga, så kan det hålla mitt huvud upptagen hela dagen, där jag går igenom drömmen om och om igen, och känslan som man får ifrån drömmen inte släpper helt. Som den där känslan när man drömt något, och så vaknar man, det ögonblicket när man inte riktigt vet om man är vaken eller inte, vad som är dröm eller vad som är verklighet. Så är det för mig, jämt. Jag har aldrig sagt det, inte till någon, men jag har svårt nu att tyda vad som är verklighet eller om det var något som hände i drömmen. Eftersom dom är så intensiva, kan jag komma ihåg drömmar som jag drömde för flera veckor sedan, och undra: Har det hänt eller inte?

Som i natt drömde jag om House, och sedan blev det helt plötsligt en blandning av House och Tomb Raider, och poff så var det något med Harry Potter. Sådana drömmar, när jag drömmer om exempel House eller Baretta, så vet jag att det inte har hänt. Men drömmar som mer avspeglar verkligheten, det är dom som är svåra att tyda, det är dom som är svåra att skilja på verklighet eller inte. Det känns helt sjukt. Det känns som att jag är redo för en psyksäng när jag tänker så där.


Nu ska ni inte tro att jag är helt fuckt up, att jag inte kan skilja på verkliga livet eller inte. Det har jag helt klart på vad som är vad. Men det är drömmarna som får mig att fundera: Har jag gjort det där, men nej, det har jag inte... eller?


Och det hela gör inte ångesten bättre. En stor del till att jag har ångest är att jag inte kan sjunga här. Jag tycker inte om att sjunga inför folk, jag står helst nere i min lilla lägenhet under källaren, där jag vet att ingen ser mig, men hör mig det gör morsan om om är i stallet. Så tjocka väggar har jag inte. För vissa tränar, springer eller lyfter vikter för att få känslor att försvinna. Jag vill ta i, men lungorna, känna den där rena känslan i halsen, när rösten bara är helt jävla perfekt! Jag kan inte göra det här, eftersom jag aldrig är ensam.



Även så har jag funderingar på att börja skriva om min deprision (stavning!!?), göra några inlägg då och då, där jag går in på vad det var som fick mig att börja äta tabletter, hur jag mår nu, hur jag känner för att äta tabletter. Vet att jag har gjort små inlägg här och var om det. Men nu menar jag till att riktigt gå in på det. Har ju skrivit mycket om mina drömmar som i detta inlägg, men jag vill introdusera er närmare mitt undermedvetna, där jag berättar vad som hände under natten gång när min hjärta är på helspänn. Det kommer nog bli så att jag skriver det i berättelse, där jag säkerligen kommer få lov att breda på vissa grejer för att det ska hänga ihop. För som vi alla vet, så drömmar kan vara jäääävligt konstiga ibland, hur det hoppar fram och tillbaka om olika saker och så ska man försöka berätta det för någon, och man berättar det precis som det var i drömmen. Inte fan vet den jäveln om vad man snackar om.


Nej nu ska jag sova, kännde att jag drog en lättad suck nu, jag har fått skrivit av mig lite, , och genast känner jag mig lite lättare i kroppen,jag har fått ur mig lite funderingar. Och om jag kommer skriva så som jag sa, så kanske jag kommer känna mig lite lättare i kroppen.


Nej nu ska jag prata lite med carro, hon kom precis hem.



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maddä Andersson - 2 april 2014 19:49

Länge sedan man uppdaterade här igen. Men det är knappt att jag har datorn i gång längre, och när jag väl har det så tittar jag på film eller söker jobb. Är ju som sagt var arbetslös, men håller på att söker. Sökte ett jobb förra veckan uppe på stan,...

Av Maddä Andersson - 2 januari 2014 18:12

Sitter och väntar på att degen i ugnen ska bli klar, så jag kan få baka ut nästa deg och kasta in den. Länge sedan jag bakade, hoppas det går bra! Ser inte ut som att den sista degen kommer ta sig.   Nyår var faktiskt helt okej, massa trevligt fo...

Av Maddä Andersson - 30 december 2013 22:55

Oj oj, det var ett tag sedan igen som man var här inne. Men har inte kännt för att blogga överhuvudtaget. Vet ju inte ens vad man ska skriva? Kan i alla fall säga att jag trivs i min lägenhet :) Nära och bra till jobbet. Har ju även skaffat mig en ...

Av Maddä Andersson - 30 september 2013 12:18

Fruktansvärt länge sedan jag bloggade. Hade faktiskt glömt bort den helt. Vet inte varför jag skriver nu heller.. bara en massa ångest och svamel. Men i morgon ska jag flytta till en egen lägenhet. Flytta hemifrån, det börjar kännas nu. Men det tro...

Av Maddä Andersson - 10 februari 2013 17:54

Var som sagt ute med hipp hopp idag i skogen :) hade sällskap av hannele och Birgitta. Hästen skötte sig fint, inge busigheter hade Han fast Han var så glad :) såg tre rådjur som var jätteintressanta, och söta. Känns att man fick rensa skallen ett ta...

Ovido - Quiz & Flashcards