det har varit i dag. Jag hade hästarna i morse så jag gick upp lite tidigare än vad jag brukar göra, har kommit in i någon sorts,, vet inte vad jag ska kalla det, men nu låter jag bara klockan ringa en eller två gånger innan jag går upp... förut så var jag tvungen att ställa klockan en timme innan jag skulle upp, för jag ville så gärna ligga kvar i sängen. Men det är väl faktiskt bra att jag bara snozzar två gånger istället för trehundra :P

Ialla fall när jag gick ut så slog den där jävla kylan emot mig! >< GRRR !!! hästarna var då glada och gnäggade efter mat när man öppnade stalldörren. Sedan så satt jag mig vid datorn en stund och tog det lungt innan jag sminkade mig och tog en macka. Och nästan precis när jag ska till att klä på mig ytterkläderna så ringer telefonen och det visar sig vara chefen johan, som undrar vad jag gör och om jag kan komma upp och jobba istället för honom. "visst" sa jag. "ska bara kolla med birger först".

Så jag kollade med birger och det var grönt att jag fick åka och jobba, så jag ringer johan och säger att jag är påväg..........

90 sekunder senare ringer jag upp och säger: "Du.. du kommer aldrig att tro det här!!!! Men det kommer nog att ta ett tag innan jag kommer upp."

Det visade sig att jag satt fast i diket. Ca femhundra meter ifrån huset. Fick världens sladd, och det fanns inget att göra än att försöka räta upp bilen åt rätt håll igen, men inte gick det. Tänkte att jag vill då fasiken inte rulla ner i diket, och jag slår om ratten nästan helt och får den att snurra runt med arslet först in i snödrivan. Då satt jag fast. Ringde morsan som kom upp. Ringde sedan en som heter micke som fick komma och hjälpa till att lyfta upp bilen samtidigt som jag gungade med gasen. Det gick väldigt fort att komma upp från diket som tur var, och jag kunde fortsätta min färd mot piren....

Men då vibbrerar hela bilen, växelspaken höll på att flyga i taket och min groda i fönstret hoppade fram och tillbaka. Misstänkte att bilen var full i snö, och en massa annat skit, men eftersom jag är en liten räddhare av mig ringde jag farsan så jag åkte bort till honom. Fick inte upp bilen i mer än 50 km, då vibbrerade allt och jag trodde att jag skulle tappa både däck och dörrar. ringde upp till piren och ann-sofie svarade och kallade mig fegis när jag sa att jag kanske inte skulle kunna komma upp ändå. Så då erbjöd sig johan att komma och hämta mig. Men som tur var behövde han inte det. Pappa kröp in under bilen, slog med en hammare och kom ut som en snögubbe.

Det gick kanon uppe på piren i dag, fast det tråkiga var att vi hade inte alls så många som vi brukar ha, men det är ju sportlov. Tror att vi alla hade damp, och helt urflippade, men vi hade det väldigt kul :)

Och när jag kom hem strax efter fem så stack jag ut på blazie, det gick både och. Ena stunden var hon jättefin och gjorde som jag ville, sedan blev hon arg och tvärnitade och började snurra runt och ha sig. Men det är så hon är^^

Nu ska jag upp och äta mat, sedan ska jag lina lillen eller om jag tömkör, inte bestämt mig än.

Puss