Sitter och tankar ner musik, behöver lite nytt att lyssna på när man ska åka upp till idre sen.

Just nu känns livet så konstigt.. jag har inte fattat att i morgon ska man på begravning, det känns så overkligt, det är inget som har slagit in i mig än, det kommer väl i morgon..

Allt känns så fuckt upp just nu. Vill inte åka tillbaka till idre, vill vara kvar här hos min ängel, vill vara där för henne, det känns nästan som att jag sviker, men vet att det är ju inget man kan planera, och jag måste ju åka, men det känns inte bra ändå..

älskar dig stumpan, om jag kunde göra allt det här ogjort skulle jag göra det, skulle ge dig precis vad du vill ha, ingen tvekan om det, du är min ängel <3

I dag är det fem år sedan vi var och hämtade dig.

Jag minns den dagen så väl, vi kom dit, du stod inne och det första vi tänkte var: Fan nej, hon är inte mellan 1,60 - 1,64.

Mamma tog på dig gjorden och tränset och skulle försöka lina dig. Något som du aldrig har blivit förut, men du försökte så väl, även fast det inte gick riktigt. Men du försökte.

Så har det alltid varit med dig, du har alltid försökt. När det kommer till nya saker att lära sig så har du alltid. Saknar dig så himla mycket. Men jag har fortfarande inte förstått att du är borta. Jag ser på bilder och videoklipp med dig utan att förstå..

Att ett djur kan betyda så mycket, det är inte klokt.

Blazie Box <3

nu har man kommit upp till idre, boendet är grymt fint :)

Men den långa bilturen kunde väl ha varit liiiite roligare... långa sträckor med bara skoog..... nejtack !

Samtidigt som det känns så bra, att jag är här, jag måste växa upp någon gång i livet. är trots allt 20 år,aldrig varit långt hemifrån.När jag åkte förbi där man svänger in till tällbergså kände jag: Så här långt bort har jag aldrig varit förut.

Det känns så konstigt, jag är inte van med det här...

Ångest i bilresan, ångest så fort jag åkte ut från våran grusväg ville jag stå på bromsen och stanna bilen. Men det gjorde jag inte. Sedan så gick det väldigt bra!

Men när det var ca 10 mil kvar till idre så började hjärtat rusa...

sovit i natt har man inte gjort heller... drömmde bara om min stumpa hela natten... <3

ska nog hoppa in i duschen nu, skriver senare någon gång om jag har lust :P

Sista dagen med Blazie...

Another chapter in the book can't go back but you can look
And there we are on every page
Memories I'll always save
Up ahead on the open doors
Who knows what were heading towards?
I wish you love I wish you luck
For you the world just opens up
But it's so hard to say goodbye

vad är detta? Andra inlägget på bara någon timme? Snälla maddä vad är det med dig=  

jaja, har faktiskt pluggat lite, fast jag inte går i skolan :P Kollat igenom recepten från skolan och så, lagt in mycket på datorn, hade ju inget annat att göra :P

Nä ska ta och gå över till hotellet nu och se om det finns lite mat för mig ^^ sedan blir det att se på criminal minds, men först blir det mat framför semesterduellen :P

Nu var det ett tag sedan man uppdaterade något här. Men det har väl inte hänt så himla mycket.

I lördags festade jag med bästaste tiger <3 grym kväll måste jag säga att det var! Saknar dig stort just nu!

Sedan har jag väl inte gjort så mycket mer. Åkte tillbaka hit till tällberg i måndags kväll, jobbade lunch tisdag och onsdag. Igår så hade jag hand om lunchen själv, ialla fall det varma, fredrik satt på kontoret så det var ju bara att hämta honom om det skulle bli något. men allt gick bra. Och i dag är jag ledig, och det känns fan inte bra... Vaknade strax vid nio i morse av att jag inte kunde andas, sedan så har jag varit vaken sedan dess. Och det finns ju absolut inget att göra här! Men men, sitter och väntar på bättre tider.

Något mer som hänt i livet? Jag tror inte det, känner mig sjukt rastlös, men kroppen är helt slut, på något konstigt sätt, då jag bara har suttit ner hela dagen, plus en powernap på ca 2 timmar.

Vill verkligen hem nu, saknar mina hästar så ! Men jag kommer sakna Åkerblads grymt mycket, det har varit roligt att vara här och jag tror att det redan har gått 6 veckor O.O tiden går väldigt fort.

Nä, jag ska ta och skriva lite annat på datan nu så jag har något att göra, sedan ska jag gå över till hotellet och äta lite mat. Puss

Ja då har man fixat sommarjobb tydligen. Låg och sov så skönt när telefonen började skrika och jag kände inte igen nr, så jag lät det vara, men blev sedan lite misstänkssam och sökte på internet vem det kan vara. Visade sig att han hete Christian och jobbade på Idre Fjällrestauranger. Så jag skriver ett sms där jag säger att han kan ringa igen och det gjorde han. Sa att han satt med MITT cv framför sig och tyckte att det såg väldigt bra ut (Där ska det tilläggas att det var ett av dom första cv:n jag gav ut, det är inte alls snyggt gjort kan jag säga, inte i mina ögon. ), och att han ville ha mina referenser till sin mail. och sedan skulle vi se vad det gick åt för håll. Så när kl var ungefär vid tolvtiden skickar jag ett kort mail där jag gav upp mina tre referenspersoner som jag frågat om jag kunde använda som. Kl ett ringde han igen och sa: Jag har ringt dina referenspersoner, och det lät ju jättebra. GRATTIS jobbet är ditt!!!

Jag vet inte hur många känslor som for igenom kroppen just då. Glädje, nervositet och förväntingar och vad fasiken allt som kan tänkas. Han hörde på mig att jag tappade andan lite och sa: Allt kommer gå bra, nervös ska man vara.

Så ekonomiansvarige kommer ringa mig i morgon så ska vi prata om kontrakt och sådana grejer.

Efter det gick jag runt i ett litet lyckorus, men som ganska snart började förvandla sig till ångest. Det är bara 4 månader jag blir borta, och jag kommer ju åka hem emellanåt, men det känns tungt. Jag har aldrig varit borta från mamma (Ja, det är mamma, djuren och allt annat som jag känner att jag inte vill flytta ifrån), det var tom lite svårt att åka till åkerblads, fast det bara är två timmar hemmifrån.

Jag kände att jag mådde inte så bra, huvudet snurrade och jag hade en klump i bröstet som växte ner sig till magen, efter några timmar började jag blöda näsblod, och sedan var det kört. Jag blödde näsblod i säkert över en halvtimme, det var inte mycket, men det droppade hela tiden. Och jag kunde inte andas normalt, men en av kockarna var jättesnäll och sa åt mig hur jag skulle andas, sedan gick jag ut och satte mig och satt där ett tag tills jag kände mig normal igen.

Men det är drygt med att få sådan ångest. Men allt är nytt och jag håller på att klippa navelsträngen med allt som jag har hållit mig så hårt fast vid. Det är ju inte så att jag försvinner helt från allt. Men ändå känns det liiite svårt, men det är så livet är, bara att vänja sig

i dag har jag bakat heeeela dagen!

Det jag har gjort är:

• Apelsingrottor (istället för hallongrottor)
• Havrekakor
• Drömmar
• Nougat och Päronrutor
• Chokladdoppade Apelsinkakor
• Chokladkakor

Recept på Rutorna :)

250 g smör

150 g nötter

5 ägg

3,5 dl socker

4 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

2 päron

75 g nougat (men det behövs ganska mycket mer)

Smält smöret och låt det svalna. Hacka nötterna grovt (tog bara och slog sönder dom med en kastrull)

Vispa ägg och socker riktigt pösigt

Blanda bakpulvet och mjölet och rör sedan ner det i smeten växelvis med smöret

Häll smeten i en liten långpanna

Skala och hacka päronen fint och strö över

Strö sedan över nötterna och platta till så att det trycks ner i smeten

Grädda mitt i ugn på 200 grader i ca 25 minuter

Låt kakan sedan svalna

Smält nougaten och häll över kakan

Låt det stelna och sedan är det bara att feta !