om åtta dagar är det julafton. För mig så känns det väl ändå ganska okej. Har inte känt av all panik som jag brukar få runt jul, men det kanske är för att jag helt enkelt har försökt inse att det det bara är jul en gång om året och att man kanske bara ska blunda och låta det ha sin gång. Även fast jag bara väntar på att allt ska vara över!

I går var det en väldigt svår dag för mig, psykiskt. Fick reda på en hel del saker, som har med mig och mamma att göra, och det brast för mig. För även om jag redan visste om det, så kändes det så svårt att höra det av någon annan. (Det är inget farligt jag har fått reda på. Mamma ska inte dö eller något, utan det handlar om henne och mig)

Fick även reda på att den person som jag har lärt mig tycka om så otroligt mycket men ändå inte vet något om, ska flytta ibörjan på nästa år. Och att jag ska lära mig att stå på egna ben och försöka komma framåt i mitt liv. Men jag känner mig inte redo. Jag känner att jag kommer inte kunna stå på egna ben, inte riktigt än, och jag tycker ju så himla mycket om denna person ! :'(... så just nu känns det ganska ledsamt...

Den visar att vi hör ihop
som ett försiktigt glädjerop
förenar det oss i det bitterljuva
det liv vi måste klara av
och allt vi tog och allt vi gav
så vi kan våga ropa hallelujah

Nu är det morgon och jag ska ta och börja klä på mig för att sedan åka till jobbet. Eller farfar får ta och skjutsa mig, eftersom min lilla bil behöver åka till doktorn :( Men snart är han frisk igen :D

jaja, ta väl ta och börja gör mig i ordning..

hej svejs !

I morgon ska jag jobba, skönt som tusan ! Jobbade i fredags, dom ringde in mig från piren, så jag fick låna pappas bil :D Wiii vilken härlig bil :D :D älskar den ju !

Nä nu ska jag ta fram sparken och åka upp till classe för en tur på banan om den ser fin ut :)

Orkar inte hitta på någon rubrik. sitter och väntar på att kl ska bli så mycket så jag kan gå upp till psykologen på möte. Men det känns inte som att jag har sådan lust. Men måste, och så måste jag få mer medicin, efterom den börjar ta slut.

Känner mig inte på humör i dag...

Längtar tills på söndag, då ska jag rida Classe, och det får nog bli i paddocken då, måste nog sätta lite press så han får lite respekt för mig, dom senaste gångerna så har han varit väldigt stark, så jag tror att han börjar testa mig lite. Träna på halter och igångsättningar anta jag att det blir, bara det inte är alldeles för kallt ! O.o

Jo, världen har nästan gått under för mig. Jag har Arvid kvar, det är det som hålller upp allt just nu.

Jag har alltid trott att på en blogg får man skriva vad som helst, men tydligen inte. Och när man får sådana kommentarer, och personen i sig inte ens skriver sitt namn, tycker jag är lågt, för då kan man inte stå för sin mening.

Jag vet att jag skriver väldigt mycket ibland, men vart annars ska jag få ut mig allt? Och jag skriver bara sanningen, jag förskönar inget, inte ens ord. Han knullade mig, visst, han berättade till en annan att han hade känslor för mig. Men det är inte det jag blir förbannad på. Utan det är allt annat, och jag måste få ut det.

Jag springer inte till folk för att prata, jag skriver här istället, då kan folk själva bestämma om dom vill veta av det eller inte.

Jag är en dramatisk person, LEV MED DET !!!

Och om du inte vill skriva ditt namn när du komenterar, skit fullständigt i det. det gör mig bara ännu mer arg och får mig att skriva ännu mer.

Och jag tänker inte växa upp. Det har jag gjort för länge sedan. Och om du tyker att jag är barnslig, ge mig något att gå på då. förklara varför, så kanske jag kan förklara för dig varför jag är som jag är.

I dag så har jag och moa byggt pepparkakshus, slutade med att jag har blåsor på ena handen för jag brände mig på sockret ><

Funderar även på att byta blogg, så att dom två personerna jag inte vill ska läsa, ska kunna hitta på den.

Fick ett sådant jävla slag i magen i går. Fattar inte hur du kan vara så falsk !!!!!! Fattar inte hur någon så underbar person kunde bli ett sådant monster... Och vem vet om du kommer göra det igen, mot någon annan ? Kanse cutemoaunten ? Vem vet, för eftersom du kunde göra det mot mig så kan du för fan göra det till vem som helst !!!! Och jag fattar inte hur hon vågar ha dig kvar, eftersom du knullade mig när du var tillsammans med henne !!!! Så vem fan vet om du kommer göra det igen, vem fan vet om inte du redan har gjort det ?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!

DU ÄR SÅ JÄVLA FALSK !!!!

Har ett sådant hat innom mig, snart kommer det fan att explodera och det skrämmer mig eftersom ajg inte vet vad jag är kapabel till då !

Jag är värd så mycket mer än det här. Du är inte värd all sorg, alla tårar som jag har lagt ner på dig. Du är inte värd all ilska, du är inte värd någonting, eftersom jag inte får något tillbaka.

Och eftersom jag inte vet längre om det är hennes påhitt, eller om det är du som bestämmer. Vilket jag aldrig kan veta eftersom du vägrar prata med mig.

Vet inte riktigt vad jag ska tro, även fast jag har känt så mycket ilska, så mycket smärta, så mycket sorg, så känns det även så hemskt att göra det här, men jag måste...

Jag måste kunna leva mitt liv, inte fundera på det som har hänt, utan titta frammåt och se mot framtiden. DU är inte värd det här, du är inte värd mina tankar.

Jag trodde att jag kände dig, och det gjorde jag, utan och innan, och hur du kunde gömma en sådan här hemsk sida för mig, det har jag svårt att förstå. Du måste ha gjömt den djupt ner i din själ, på den enda lilla svarta prick jag inte kom åt. Jag kom åt dig precis överallt, du behövde inte säga något, jag visste redan var du tänkte. Men det där svarta hålet, gömnde du... och om jag hade vetat det, hade det varit JAG som vänt DIG ryggen, inte tvärt om.

Och det här svarta hålet vet så mycket hemskare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Att en människa kunde vara så falsk, elak, och även, så jävla rädd. För det är vad du är. Du VÅGAR inte prata med mig, du vågar inte ens svara på frågor som: Hur mår du?

Det är inte lätt ska du veta. Du fanns i mitt liv för så länge, och du har varit den enda som jag släppte in så långt i min själ, Och du kommer troligtvis vara den enda som kommer få komma in dit. Eftersom DU lärde mig att man inte kan göra det, eftersom man får knivar i ryggen, och det gör tusen gånger ondare av en som man älskar, en som är en bror, en tvillingsjäl. Det vill jag aldrig vara med om igen.

Men jag måste väl ändå tacka dig för den här upplevelsen, nu håller jag på att växa min starkare, jag kommer låta min mur som du rev ner med hjälp, växa upp igen. Jag har lärt mig nu att den enda man riktigt kan lita på när det gäller ens själ, är en själv.

Det är hemskt, eftersom det är så svårt att släppa dig. Men när du inte ens kan svara på enkla frågor som Hur du mår, eller vad gör du? Så är det nog så att du vill inte ha mig i ditt liv överhuvudtaget. Och varför ska jag då plåga mig själv så här? Varför har jag så svårt att släppa taget? Jag måste släppa taget, låta mig själv bli fri och sedan får framtiden bestämma resten.

Farväl Jonathan Christensson Jag kommer alltid att älska dig