nu är man i skolan igen. orkar inte gå på lektionen och sedan i kväll har man körning, hoppas att den går bra.

och det som hände i går, fick ett riktigt jävla psykbryt. kunde inte sova, kunde inte göra någonting. och samma apati på livet känner jag i dag. skulle till att ta piller, men jag spottade ut dom. drog till spriten i stället..

nu känner jag att detta liv inte funkar för mig, men jag vet inte hur jag ska ska göra för att få det att funka. Jag helt borttappad, jag har inget fotfäste, ingen livlina att dra i. jag ser inget ljus. hoppet för att jag ska få ett bättre liv verkar så jävla långt bort. jag klarar inte av att sitta så här längre, ajg klarar inte av att mina kompisar ska få lov att stå ut med mig. funderar seriöst på att dra mig undan från allting, bara dra mig innåt i mig själv, inte släppa in någon. Jag jag klarar inte av att se mina kompisar, att dom får lov att stå ut med mig, jag tycker så synd om dom. Jag blir inte arg eller sur ifall dom känner att dom inte orkar, att dom vill ta och vända mig ryggen. Jag vill vända ryggen till mig själv. Jag hatar Maddä, jag hatar det liv jag har gjort till mig själv och det roliga är att jag har ingen aning om vad det är som har hänt att mitt liv har tagit denna vändning. Jag går runt och funderar, vad var det jag hade förut som jag inte har nu. Vad är det som fattas mig ? Jag vet en grej, mitt fotfäste i världen, han har försvunnit. Men jag var ju glad långt innan jag hade honom. Det är någonting med gymnasiet, det måste det vara. För när jag gick på högstadietvar jag inte så här, det började efter att jag gick in på gymnasiet. Det var då något hände med mig. Och vad fan var det ? Vad var det som gjorde att mitt liv har tagit en sådan vändning, att jag har blivit den jag har blivit ? Jag vill förändra mig själv. jag vill så gärna så himla jätte gärna hitta på den jag var förut. Jag skulle kunna ge allt för att få känna dom känslorna igen jag hade då. Precis vad som helst.

förlåt mig allihopa, det var inte meningen att jag skulle bli så här, men allt hände bara på en gång. Allt bara small till och det är svårt att reda ut allt på en och samma gång, men det är det att jag vet inte vart jag ska börja...

Jag älskar er <3