i dag kom Anders och hämtade mig vid nio, sedan blev det ludervika, för att hämta jonis och sebb och sedan ssjö för att plocka upp carro. Sedan bar det av till fredriksberg och folkets hus där för att hjälpa johanna att förbereda för hennes julbord som hon hade nu i kväll. Kul var det, och det såg jättefint ut när allt var klart :) Skulle ha varit med hela kvällen, men jag var tvungen att åka med anders hem redan vid en sex för annars så hade jag inte kommit hem. Johanna var nervös som fan, men jag är säker på att allt rullade på :)

Men för mig så har jag svårt att se gläden i jul och julafton. Allt handlar om att man ska hinna få fram allt, få den där mysiga stämningen innan jul, granen ska kläs, mat ska göras, och spela en massa julmusik som ljuger så jävla bra att jag har bara lust att spy. Vissa låtar tycker jag faktiskt är bra, men kom igen, är julen verkligen så härlig som dom sjunger om? och sedan kommer den där jävla julafton, först ska man dit, sedan åka till det där andra stället och sedan när man är helt svettig och nära till ett nervöst sammanbrått så blir man orolig för vad dom andra ska tycka och tänka om julklapparna som jag köpt. Helt ärligt, kan man inte bara slänga det där med presenter åt helvete? Det kostar pengar, och det finns ingen riktig lycka i det. barnen skriver långa önskelistor, ofta med nummer på vilka dom verkligen vill ha. Och sedan så får dom ändå inte den där som var på första platsen, då är ju nästan julen förstörd för dom.

Och själv ska man spendera pengar som man inte har, på paket som man sedan går runt och hoppas och ber om att sina föräldrar och släktingar ska bli nöjda med. men ändå så känner man sig helt jävla blåst, eftersom ens paket inte alls kan komma upp i det värdet som dom andra köper åt en.

Och min släkt är delad i två, jag har pappas sida, och mammas sida. Det börjar alltid med att jag är hos mamma på morgonen, och då har jag själv sagt att mina paket ska öppnas då, eftersom sedan ska vi åka till mormor, och efter det blir det att åka till farfar, och tillslut efter det ska man hem till pappa. dagen efter så ska man till farmor, och har man tur så kommer det inget mer utan då är julen slut. Allt slit och släng för att hoppa mellan olika hus det tar på en. Förra julen var första på flera år som jag inte fick panikångestattack. och det var så jävla skönt, jag var klar med alla paket, jag var nödja med allt och hade lagt ut två tusen på hela köret. men jag var nöjd. åren innan hade jag inte så mycket pengar, vilket resulterade till att jag fick köpa billiga paket, som gjorde att jag inte kände mig nöjd och skämmdes för det. panikångestattackerna vara bara ett faktum. För två år sedan fick jag en attack dagen innan julafton. Jag ville verkligen inte ha julafton, jag ville att det skulle vara dagen efter allt. och attackerna är olika från gång till gång. Ibland blir jag bara andfådd och tårarna rinner. Ibland så dunkar hjärtat, rummet snurrar, jag har svårt att andas och att stå upp går knappt. Det är bara över på några minuter.

Och i år så har jag inga pengar alls på paket. jag och pappa bråkar fortfarande, så jag undrar hur det blir med hans sida på släkten. Jag kan inte förklara min illvilja mot denna jävla jul, med alla tragiska leenden och tackanden för paket som man sedan inte kommer att använda, man bara vet sådant och man ser det på folk också. Det slutar att man tar en storstädning några månader senare och slänger hela skiten.

och nu är det bara 19 dagar kvar till jul, och mer panik får jag för varje dag som går, jag skulle kunna göra allt för att få slippa hela skiten, allt med julsånger, försök till julstämning, julbord, tragiskheter och allt som hör julen till.

Kära Tomten.

Jag har gjort mina dåliga val detta år, men snälla snälla snälla, jag kan göra nästintill vad som helst för att få slippa julen för min del detta år. Jag vill kunna sova mig igenom hela alltihoppa, eller få 42 graders feber eller migränanfall.

Detta är min önskning, ingen leksak eller något.

Kram Maddä

jag vet att jag är dålig på att skriva precis allt jag tycker och tänker, men jag orkar inte låta någon komma så långt in, jag pallar inte det, och dessutom vet jag inte hur jag ska få ut dom här känslorna...