oj oj, vad jag är dålig på att uppdatera här märker jag. Glömmer nästan av att jag har en blogg.

 Men men...

Sommaren har kommit, jag har tagit det bättre än vad jag trodde att jag skulle göra. Inte så mycket ångest eller deprission som jag trodde. Men deppig har jag blivit, minnen sitter ju fortfarande kvar.. för jag har så lätt att fastna på minnen. Och för ett år sedan så var det ju också sommar, och det var för ett år sedan jag var med honom. Minnerna från den tiden sitter fortfarande kvar i mig, även om dom inte sitter lika djupt. Men det här med sommaren har jag tagit bättre än vad jag trodde,

trodde att jag inte skulle orka upp ur sängen på morgonen, trodde inte att jag skulle bry mig om något här i världen, men så farlig har det inte blivit. Även om det smärtar i bröstet och kroppen, så mår jag inte riktigt så dåligt som jag trodde. Har bara blivit lite deprimerad igen, eftersom det snart är ett år sedan jag hade kontakt. Jag har inte kännt någon annan människa på ett år.

kan väl säga det rakt ut också: Jag har inte haft sex på ett år snart.

det är nog det som tynger mig mest nu. Jag saknar att känna någon nära, jag saknar att känna mig älskad, att jag är någon, att jag finns. Den känslan är borta, känns som att den kommer att vara borta för alltid. och jag vet att det är mig det är fel på, men jag vill inte ändra på mig. För jag KAN INTE ändra på mig. Jag är den jag är, varför är det ingen som ser skönheten i det ?

 jag vill inte vara ensam... jag vill vara någon..

jag hatar minnerna, och ångrar att vi ens gjorde några. Jag är stark, men dom smyger sig på mig när jag inte är redo, och då kan det brista. jag försöker få dom att försvinna, och några har faktiskt flygit iväg. Och dom jag har sitter inte så djupt, dom försvinner nog snart också.

Sommaren är här nu, jag har klarat det bättre än vad jag trodde. Jag har sett blommorna slå ut, jag har sett världen ändras. Det var inte så svårt, jag klarade det. Även om det är ett tag kvar på sommaren ska jag se till att fixa det.

Jag måste ta tag i mitt liv, börja leva igen. Jag har varit död sedan förra sommaren, jag måste ta och göra något åt det nu...

Men jag är fortfarade säker på att kroppen kan dö utan någon närhet.