Ja då har man fixat sommarjobb tydligen. Låg och sov så skönt när telefonen började skrika och jag kände inte igen nr, så jag lät det vara, men blev sedan lite misstänkssam och sökte på internet vem det kan vara. Visade sig att han hete Christian och jobbade på Idre Fjällrestauranger. Så jag skriver ett sms där jag säger att han kan ringa igen och det gjorde han. Sa att han satt med MITT cv framför sig och tyckte att det såg väldigt bra ut (Där ska det tilläggas att det var ett av dom första cv:n jag gav ut, det är inte alls snyggt gjort kan jag säga, inte i mina ögon. ), och att han ville ha mina referenser till sin mail. och sedan skulle vi se vad det gick åt för håll. Så när kl var ungefär vid tolvtiden skickar jag ett kort mail där jag gav upp mina tre referenspersoner som jag frågat om jag kunde använda som. Kl ett ringde han igen och sa: Jag har ringt dina referenspersoner, och det lät ju jättebra. GRATTIS jobbet är ditt!!!

Jag vet inte hur många känslor som for igenom kroppen just då. Glädje, nervositet och förväntingar och vad fasiken allt som kan tänkas. Han hörde på mig att jag tappade andan lite och sa: Allt kommer gå bra, nervös ska man vara.

Så ekonomiansvarige kommer ringa mig i morgon så ska vi prata om kontrakt och sådana grejer.

Efter det gick jag runt i ett litet lyckorus, men som ganska snart började förvandla sig till ångest. Det är bara 4 månader jag blir borta, och jag kommer ju åka hem emellanåt, men det känns tungt. Jag har aldrig varit borta från mamma (Ja, det är mamma, djuren och allt annat som jag känner att jag inte vill flytta ifrån), det var tom lite svårt att åka till åkerblads, fast det bara är två timmar hemmifrån.

Jag kände att jag mådde inte så bra, huvudet snurrade och jag hade en klump i bröstet som växte ner sig till magen, efter några timmar började jag blöda näsblod, och sedan var det kört. Jag blödde näsblod i säkert över en halvtimme, det var inte mycket, men det droppade hela tiden. Och jag kunde inte andas normalt, men en av kockarna var jättesnäll och sa åt mig hur jag skulle andas, sedan gick jag ut och satte mig och satt där ett tag tills jag kände mig normal igen.

Men det är drygt med att få sådan ångest. Men allt är nytt och jag håller på att klippa navelsträngen med allt som jag har hållit mig så hårt fast vid. Det är ju inte så att jag försvinner helt från allt. Men ändå känns det liiite svårt, men det är så livet är, bara att vänja sig

i dag har jag bakat heeeela dagen!

Det jag har gjort är:

• Apelsingrottor (istället för hallongrottor)
• Havrekakor
• Drömmar
• Nougat och Päronrutor
• Chokladdoppade Apelsinkakor
• Chokladkakor

Recept på Rutorna :)

250 g smör

150 g nötter

5 ägg

3,5 dl socker

4 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

2 päron

75 g nougat (men det behövs ganska mycket mer)

Smält smöret och låt det svalna. Hacka nötterna grovt (tog bara och slog sönder dom med en kastrull)

Vispa ägg och socker riktigt pösigt

Blanda bakpulvet och mjölet och rör sedan ner det i smeten växelvis med smöret

Häll smeten i en liten långpanna

Skala och hacka päronen fint och strö över

Strö sedan över nötterna och platta till så att det trycks ner i smeten

Grädda mitt i ugn på 200 grader i ca 25 minuter

Låt kakan sedan svalna

Smält nougaten och häll över kakan

Låt det stelna och sedan är det bara att feta !

ja vad ska man säga om allt som hänt ???

kom hem i natten som var :) fy vad skönt det kan vara med sin egna säng! Kom hem vid halv två så jag sov till kl var typ elva, sedan vaknade jag av att moa och hennes kompisar lekte någon konstig lek... hörde bara konstiga saker som att: Men du är min medhjälpare och ska sjunga efter mig nu när vi har dödat den elake!

haha ^^

Efter det så gick jag runt och mös i min morgonrock till kl var ungefär ett, sedan så drog jag på mig lite kläder eftersom man skulle hem till farfar på påskmiddag, och efter det så var det på med sommardäcken på bilen... (vet att jag är liiiiite efter med det, men har ju inte varit hemma :P ) Och så träffade jag älskling :D

Och när jag kom hem på kvällskvisten så bestämde jag mig för att rida blazie i paddocken och det gick faktiskt bra tycker jag :) Hon var lite vrång och jag gjorde mina fel, men jag måste ju få sitta och prova på, för att veta när det blir rätt. Hon sköt upp mig i luften i galoppen en gång, för jag prövade göra lite si och så, och då fick jag ju lära mig att sååå skulle jag inte göra igen :P

Motgångar stärker en till att bli bättre

Medgångar stärker ens ego

sitter och kollar på teve nu. känner mig lite neråt just nu, vet inte varför, det bara slog till... men alla får ju det ibland. kanske jag bara behöver sova lite så går det nog över :)

på fredag natt ska jag åka hem för tre dagar ledighet ! saknar hästarna nu som tusan, mina djur överhuvudtaget!

Jaja, svamlar känner jag att jag gör. ska snart ta och fixa iordning mig för sängen och sedan soooovva !!! utan intensvia drömmar? man kan ju alltid hålla tummarna :P dom två senaste nätterna har varit lättare, det är ju ett plus ^^

nä nu ska jag ta och lägga mig ner och sova... hej hej

Sitter och ser på House nu i källaren..

Har fruktansvärt ont i vaderna, efter att jag var ute och gick och småjoggade i typ 40 minuter, vet inte vad det är. Har inte haft det så här förut men men, det går väl över snart.

Och jag är så fruktansvärt förbannad! hur fan kan dom göra så ??? herregud.. att två stycken kan förstöra något som en älskar så mycket, att personen inte ens vill gå dit längre..... HOPPAS NI ÄR NÖJDA !!!! idiotjävlar !!! :@

känner väl mig inte så där jääääättepigg för att gå upp och jobba nu då da, men med lite kaffe så blir det susen.

I kväll åker jag hem till min älskade saxehammarsskog <3 i alla fall tills på tisdag morgon för då ska jag börja jobba igen ^^

Nä nu ska jag hoppa i kläderna och sedan gå över till hotellet för lite frukost och sedan jobbb.

Dessutom så växer det fullt med blåsippor i slänten utanför källaren :D våren är verkligen här nu !

slänger in ett inlägg så här innan jag ska sova. fy på mig som inte har skrivit här på ganska länge. men dels så har jag inte riktigt haft ork och så har internet fuckat upp sig i veckan, så jag har inte kunna gjort något. Men men, nu är man här ialla fall ^^

Veckan som gått har både varit upp och ner, vissa dagar i köket har gått jättebra, andra dagar, som igår, ville jag inte vara med, gjorde en massa fel kändes det som. Men i dag så har det gått väldigt bra tycker jag :) fick verkligen komma in i kallköket nu, och vet hur man lägger upp alla rätter, vilka tillbehör och sådana saker. Men bara nästan, vissa gjorde jag ju inte så :P men dom kommer också. Annars så vet jag inte riktigt mer vad som hänt. Har väl mest sovit typ när jag inte varit i köket. finns ju inte så mycket annat att göra här.

Har fått hem Lara Croft And The Guardian of Ligth, ÄNTLIGEN säger jag bara! Laddade hem säkert nästan tio stycken, typ tre av dom var på shischkebab språk så man fattade ju inget. Andra gick inte att installera, en av dom jag fick hem hade inget Autosafe, så det var ju bara att slänga i sjön. Ett spel fungerade kanon !!!!! Tills jag kom till tredje banan, sedan fungerade det inte länge. Det stod: Can not read the bigfile000 eller något liknande. Så jag installerade om skiten, och då gick det inte ens att starta spelet... så jag har varit ganska så frustrerad... men sedan så kom jag in på en sida så då fan KÖPTE jag spelet! Så nu sitter jag och spelar det online, och det fungerar. Bara om internet är på bra humör vill säga :P har ju inte varit det ibland här ute i tällbergsskogen.

i morgon kväll så åker jag hem till min älskade skog, för att vara hemma en dag. Ska då upp till psyk och snacka lite, och sedan få lite akupunktur eller hur man nu stavar... får se ifall det hjälper mot min sömn och det. Som i morse vaknade jag med tårarna rinnandes nerför kinderna... drömde en hel massa konstiga saker, men en av dom som riktigt fastnade var att jag sprang runt på sjukhuset i greys anatomy, och det var ett psyko som hade kommit lös, och var efter mig. Det var bra nära några gånger, men jag lyckades komma undan, men då istället fick han tag på någon annan stackare och riktigt köttade sönder stackarn. Och det var ingen på sjukhuset som trodde på mig när jag ville ha hjälp. Eftersom dom inte hade sett några kroppar så trodde dom inte på mig. Jag var täckt iblod eftersom han hade lyckats gjort mig illa, nä... det var så hemskt ! och jag känner att jag verkligen inte vill sova i natt... vill inte drömma sådana där drömmar.... fan också... hoppas att det slutar snart...