Japp sitter i lägenheten nu, tiger är nere och handlar, jag orkade inte gå med. Sov hos bästaste robin i natt också, mysigt var det :) men han åkte när kl var sex i morse för han skulle på halkbana och vara uppe vid körskolan kl sju.

så jag vaknade vid tio, satt framför teven till kl var tolv, ringde tiger och så gick vi till skolan och åt lunch. Sedan dess har vi suttit i lägenheten, jag har gjort lite läxa och hon har suttit brevid och tittat på :P

sedan vet jag inte vad som händer, kanske ska gå bort till robin, måste göra det för jag har mina julklappar där och så, men jag får inte tag på honom som vanligt så jag vet inte hur det blir. men men

nu har jag inget mer att berätta, hej svejs

Jag känner hur dom där panikattackerna är på g nu. Det har börjat bli tungt att andas och att hålla tillbaka tårarna blir bara svårare och svårare. Hoppas verkligen inte att det kommer bli något mer, då rummet snurrar, jag får ingen luft och jag kan inte stå. Sitter här med ont i magen och huvudet värker, känns som att jag håller på att tappa känseln i kroppen. fan gillar inte det här.

Folk får stora ögon när jag säger att jag inte vill ha julafton. Men om dom bara kunde se det från mina ögon så får dom se hur jävligt det är för mig. Och detta år kommer verkligen att bli ett helvete. jag orkar inte ens skriva om det...

fan..

i dag kom Anders och hämtade mig vid nio, sedan blev det ludervika, för att hämta jonis och sebb och sedan ssjö för att plocka upp carro. Sedan bar det av till fredriksberg och folkets hus där för att hjälpa johanna att förbereda för hennes julbord som hon hade nu i kväll. Kul var det, och det såg jättefint ut när allt var klart :) Skulle ha varit med hela kvällen, men jag var tvungen att åka med anders hem redan vid en sex för annars så hade jag inte kommit hem. Johanna var nervös som fan, men jag är säker på att allt rullade på :)

Men för mig så har jag svårt att se gläden i jul och julafton. Allt handlar om att man ska hinna få fram allt, få den där mysiga stämningen innan jul, granen ska kläs, mat ska göras, och spela en massa julmusik som ljuger så jävla bra att jag har bara lust att spy. Vissa låtar tycker jag faktiskt är bra, men kom igen, är julen verkligen så härlig som dom sjunger om? och sedan kommer den där jävla julafton, först ska man dit, sedan åka till det där andra stället och sedan när man är helt svettig och nära till ett nervöst sammanbrått så blir man orolig för vad dom andra ska tycka och tänka om julklapparna som jag köpt. Helt ärligt, kan man inte bara slänga det där med presenter åt helvete? Det kostar pengar, och det finns ingen riktig lycka i det. barnen skriver långa önskelistor, ofta med nummer på vilka dom verkligen vill ha. Och sedan så får dom ändå inte den där som var på första platsen, då är ju nästan julen förstörd för dom.

Och själv ska man spendera pengar som man inte har, på paket som man sedan går runt och hoppas och ber om att sina föräldrar och släktingar ska bli nöjda med. men ändå så känner man sig helt jävla blåst, eftersom ens paket inte alls kan komma upp i det värdet som dom andra köper åt en.

Och min släkt är delad i två, jag har pappas sida, och mammas sida. Det börjar alltid med att jag är hos mamma på morgonen, och då har jag själv sagt att mina paket ska öppnas då, eftersom sedan ska vi åka till mormor, och efter det blir det att åka till farfar, och tillslut efter det ska man hem till pappa. dagen efter så ska man till farmor, och har man tur så kommer det inget mer utan då är julen slut. Allt slit och släng för att hoppa mellan olika hus det tar på en. Förra julen var första på flera år som jag inte fick panikångestattack. och det var så jävla skönt, jag var klar med alla paket, jag var nödja med allt och hade lagt ut två tusen på hela köret. men jag var nöjd. åren innan hade jag inte så mycket pengar, vilket resulterade till att jag fick köpa billiga paket, som gjorde att jag inte kände mig nöjd och skämmdes för det. panikångestattackerna vara bara ett faktum. För två år sedan fick jag en attack dagen innan julafton. Jag ville verkligen inte ha julafton, jag ville att det skulle vara dagen efter allt. och attackerna är olika från gång till gång. Ibland blir jag bara andfådd och tårarna rinner. Ibland så dunkar hjärtat, rummet snurrar, jag har svårt att andas och att stå upp går knappt. Det är bara över på några minuter.

Och i år så har jag inga pengar alls på paket. jag och pappa bråkar fortfarande, så jag undrar hur det blir med hans sida på släkten. Jag kan inte förklara min illvilja mot denna jävla jul, med alla tragiska leenden och tackanden för paket som man sedan inte kommer att använda, man bara vet sådant och man ser det på folk också. Det slutar att man tar en storstädning några månader senare och slänger hela skiten.

och nu är det bara 19 dagar kvar till jul, och mer panik får jag för varje dag som går, jag skulle kunna göra allt för att få slippa hela skiten, allt med julsånger, försök till julstämning, julbord, tragiskheter och allt som hör julen till.

Kära Tomten.

Jag har gjort mina dåliga val detta år, men snälla snälla snälla, jag kan göra nästintill vad som helst för att få slippa julen för min del detta år. Jag vill kunna sova mig igenom hela alltihoppa, eller få 42 graders feber eller migränanfall.

Detta är min önskning, ingen leksak eller något.

Kram Maddä

jag vet att jag är dålig på att skriva precis allt jag tycker och tänker, men jag orkar inte låta någon komma så långt in, jag pallar inte det, och dessutom vet jag inte hur jag ska få ut dom här känslorna...

När jag öppnade en ny sida för internet, så kom jag in på msn, som är startsidan. På sidan, med lite mindre bilder så står det med stora bokstäver: Osexigast i Hollywood. Herregud tänkte jag, men ändå fångades jag av rubriken, vilket jag tror att det är minst ett tusentals personer till som har gjort det.

I början på året så hade The People Magasin utsett Hugh Jackman till den sexigaste mannen som levde, alltså The sexiest man alive, och nu har dom gjort en ny undersökning, så den titeln har Johnny Depp snappat åt sig. Grattis till båda två vill jag säga :) Det är ändå något som man vill bli utsedd till, den snyggaste på jorden eller något annat, få en Oscar för sitt skådespeleri i en film etc. Det är bra saker, och det får folk att må bra.

Men tillbaka till det jag började skriva om. En sajt Moveiefone har gjort en undersökning som är en motsvar till det The People Magasin gjorde, alltså inte den sexigaste i Hollywood, utan den Osexigaste. Och den titeln gick till Gary Busey. Visst, jag gick in för att se på bilderna, och ärlig som jag är kan jag säga att det var inte mycket för världen. Men det gjorde ont i mig att veta att det är någon som har suttit och tittat på bilder på skådespelare för att sedan utse den osexigaste i världen. För Hollywood är världen, det som händer där kommer ut till världen. Det gjorde ont i mig för, visst jag tyckte att han var ful, men jag blev så ledsen för hans skull, att han har blivit utvald till den fulaste. Är det verkligen något man vill säga till sina barnbarn?:

- Du vet du vad, för flera år sedan blev jag utsedd till den Osexigaste Mannen i Hollywood.

Det tror jag inte. Och om det fick mig att må dåligt, hur känner inte han sig då? Det måste vara fruktansvärt att gå ute på gatan och det kommer fram en snubbe och säger:

- Du jag såg dig i tidningen i morse, du är fulast av alla här.

Det kan inte kännas bra. Varför kan inte all media bara visa upp den fina sidan av sådana här saker. Inga utvärderingar om vem som är fulast, vem som har gjort sämst i från sig detta år etc. Tycker att dom bore kunna hålla sig till Den Sexigaste Mannen istället. Det får ju folk att må bra, inte bara den som blir utsädd till det, utan den som sitter och läser det sen. Jag gillar Johnny Depp skarpt, han är en grym skådespelare som verkligen kan spela så många olika roller, han är klart värld att bli utsedd till den Sexigaste Mannen. Detsamma med Hugh Jackman, han är min idol och är också en grym skådespelare. Får jag läsa något sådant här om mina Idoler, att dom är bäst eller snyggast i något så blir jag och må bra.

Men den här Gary Busey, visste jag inte ens att han existerade, och ändå blev jag att tycka så synd om honom, undrar då hur hans fans känner sig..

Jag ska säga så här: Jag är så jävla trött på allt som media trycker i oss, hur man ska se ut, vilken längd och form man ska ha på håret, beroende på vilken form ditt ansikte har, dom säger även att så här smal ska man vara när man har barn, "titta hur smal Angelina Jolie är, hon har barn i magen, det kan man inte tro", inte undra på att (specielt flickor), känner sig fula, och antingen bantar och får anorexia eller liknande, eller äter för att dom mår dåligt, och får istället diagnosen Fetma jävel.

Var det någon som såg på Generation Fett i går? Jag såg en halvtimme på det och dom två grabbarna som var med var dom två skönaste typerna jag varit med om. Dom åt precis allt, och var Shoppoholics, och dom sa att dom har varit till läkaren och kollat sig och som dom sa:

- Vi är friska, men väldigt kraftiga, vad är det för fel på det?

Dom hade en sådan glädje att man kunde inte göra annat än att älska dom. Det tycker jag visar att man behöver inte se ut på ett vist sätt, utan man ska bara hitta den där gnistan som bara tillhör en själv och sedan är man där. Att hålla den nivån som dom där två killarna hade, det kan inte vara lätt.

Men försöka komma tillbaka till ämnet: Vem vill vara den som utser folk till att vara fulast i Hollywood? Och vem vill bli utsedd till det?

Dumpa alla dom dära kategorierna och lev ett eget liv istället för att sitta och förudmjuka människor. Men nu börjar jag bli väldigt trött, så jag känner att jag måste sluta skriva för jag halkar bara bort från ämnet :P Men detta är ett inlägg som jag aldrig har skrivit förut, så jag är nybörjare på att skriva sådana här saker, annars skriver jag ju bara om mig själv och vad som händer i mitt liv.

God natt allihoppa