nu sitter jag i verkstaden i bilen och kollar runt lite på internett. Det verkar inte som att det inte går så bra med stolen... den passar nog inte... så vi får se vad hur man ska lösa det...

roger är med också och ska få låna datorn lite...

hej svejs !

Oj... ja det måste väl ha varit Målle som blev min första egna häst. Tänkte först på Chille, hade ju en underbar sommar med honom, massa lek i hagen och sköna skogspromenader, då han inte var inriden. Även vintern hade vi det kul i hagen då vi lekte kull :) Men nej, han var inte riktigt min första häst, utan det var Målle.

Moon Ego Debibo född 25 maj 1990. Vet faktiskt inte så mycket jag kan skriva om honom, det finns så mycket. Men han lärde mig att stå på mig själv, eftersom han var envisheten själv. Bestämde han sig för att han inte skulle gå, nä då gjorde han det, och tretton år som jag var då, visste jag inte riktigt först hur jag skulle göra. Men det var bara att skrika, skänkla och vifta med det där spöt som fick honom att börja lyssna på mig. Kommer ihåg första gången när han vände tillbaka upp i skogen igen när jag bad honom. Det var helt uteslutet att rida upp i skogen igen om jag hade vänt hem, men från den dagen så hade vi ännu roligare i skogen då jag kunde hitta nya ridvägar, utan att målle ångade på hemmåt.

Han lärde mig att jag är störst, jag är den som ska vinna, och inte låta någon jävlas med mig. Där har jag lärt mig att om en häst jag rider kastar sig eller något, så är jag inte den som hoppar av, jag sitter KVAR ! Fast mamma kanske står bredvid och vrålar att jag ska hoppa av. Men nej, det gör jag inte. Jag låter hästen reda ut det själv och sedan fortsätter jag rida. Får hästen syn på något, fortsätter jag rida, inte tycker jag att hästen ska titta på något annat när jag sitter på :P

Det är en av dom alla saker målle har gett mig :) Och jag älskar honom för det <3